Sammanfattning

Så, för att stilla er nyfikenhet och ge er en bättre inblick i min situation ska jag berätta mer om det här området jag har hamnat i.
Leighton Buzzard var namnet, och ja, om ni tittar på kartan kan vem som helst se att nej, det är inte London.
MEN, ett stort men, jag hade en biljett den tredje januari och jag sparade pengar genom att ta en risk att åka ändå.
Där har ni min ursäkt och orsak till var jag nu befinner mig.

Familjen som jag har hamnat i är näst intill felfri, och jag tvivlar på att jag kommer att hitta en bättre familj. Som ni kanske minns så skrev jag för ett tag sen att familjen är viktigare än läget, och efter dessa fältstudier kan jag nu med rätta säga det att det är 50-50.
På fredag bär det av för en helg i London. Detta pratade vi idag om vid middagen och jag fick då veta att det är en 45-minuters promenad till tågstationen. Det eller så kan jag få låna cykeln.
My på cykel i vänstertrafik kan dock bara sluta på ett sätt..

Jag har hamnat i englands svar på Lysekil. Eller nästan värre.
På Tesco kan jag nästan se mig själv där i kassan med samma trötta blick. Det är skumt hur det alltid luktar likadant i alla tesco-affärer by the way...

Apropå ingenting så smakar vattnet i kranen här så enormt äckligt att jag på kvällarna har tagit en promenad för att köpa en egen flaska vatten. Av någon anledning har jag inte vågat säga till familjen att jag inte tycker om vattnet,... jaja alla har sina ryck.
Så jag har alltså gått iväg för att köpa vatten, och varenda kväll har samma kille stått i kassan.
Första kvällen köpte jag en flaska som jag svepte direkt. Andra kvällen tog jag med mig min lilla väska så jag fick plats att ta med en flaska hem medan jag drack upp den andra på vägen.
Och så ikväll tog jag med min större väska. 6 flaskor köpte jag den här gången för att ha några dagar, och killen hälsade:
- sooo... eh... you like water?

Okej, killen var typ 16, han hade väl inte mer att komma med helt enkelt. Typiskt mig att bara skratta åt honom, rycka åt min flaskorna och lämna honom där röd om kinderna.
Skönt att jag har ett par flaskor nu, så jag slipper gå dit imorn. Det ska också sägas att jag har kommit dit nästan exakt samma tid varje kväll..

Jaja, mycket jobb kräver mycket sömn, så det var allt för den här gången. Ni anar inte vilken ansträngning det har varit att skriva och formulera sig på svenska... Ni borde vara tacksamma över det här!

Längtar som en tok till helgen!