Okej, så jag stannar här till på lördag ändå. Familjen vill att den nya au pairen ska få lite hjälp med att komma in i rutinerna o.s.v. och vem är bättre på att lära upp henne är jag? ;)
Här står tiden stilla, och om det inte har kommit fram tidigare så är jag döende. Tristessen har totalt tagit kål på mig.
Det är inte rätt att längta tills helgen tar slut, bara för att man vill ha något att göra.
Nu har jag suttit och läst Andreas blogg (andreasabrahamsson.blogspot.com), och hur glad jag än är för hans skull för att han är ute på sådana äventyr, så skiker jag egentligen av avundsjuka!
Jag är trött på att skriva deprimerande inlägg, men jag kan inte låta bli. Jag har ingenting annat att göra.
Hahaha, vad patetiskt det här är! Nej, nu ska jag rycka upp mig. Imorn är det multumpromenad som gäller (mest för att få tiden att gå), och jag tänker inte skriva ett enda inlägg som det här igen. Jag skonar er. ;)
Vi hörs igen när jag har nåt vettigt att säga! ;)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar