Det är mörkt och kallt. Inte en människa syns till. Alla fönster är fördragna.
Allt man hör är sina egna steg och andetag i kylan.
Inte ett livstecken. Månen är den enda ljuskällan.
Vinden blåser och man kurar ihop, snön knarrar under skorna.
Så, plötslig ser man ett ljus!
Där framme, i byggnaden med namnet pub.
När man kommer närmare kan man urskilja människor där inne. Alla vända åt samma håll.
Kylan biter i kinderna.
Nyfikenheten tar över och man kikar in genom fönstret, vad är det de tittar på?
Just det, fotboll såklart!
Is this England or what?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Nu är framme My! Sitter här i vår iskalla lägenhet. Du vet ju själv hur det var i spaninen när vi var där. Svin kalla stengolv. Har skrivit ett jätte långt inlägg om resan hit.
Shit, ja hoppas att du har de pengarna nu. Det var ju inte det värsta faktiskt.. :)
Love you, kisses!
Skicka en kommentar