Klockan 15:00 går jag från huset för att hämta barnen på skolan. För att komma dit snabbare kan man ta en genväg över ett stort fält.
Sedan igår har snön början smälta bort och nu på eftermiddagen var det mildaren än på hela veckan. Utan att tänka på vad detta kan innebära för marken går jag i hyfsad takt i mina egna tankar.
Plötsligt slirar ena benet bakåt, och om jag vore vigare skulle jag suttit där i leran i split som vilken annan gymnast som helst, men riktigt så smidig är jag inte utan faller istället sprattlande omkull i geggan. Ensam som jag tror att jag är börjar jag skratta, men vem kommer inte då springandes om inte vatten-killen från Tesco?
Han får mig på fötter och jag lyckas komma tillbaka till vägen utan större problem.
Man undrar ju, vad är oddsen??
Nu får jag ta och tvätta mina skor, för imorgon lämnar jag leran till sitt öde och åker till storstan där man med säkerhet inte ser en människa två gånger på samma vecka.
Och nu är Johanna hos sin framtida rumskompis, och imorn vid den här tiden sitter hon i sin lägenhet i Barcelona! Fantastiskt!
Jag har redan tittat på biljetter från London till Barcelona och det ligger på ca 50 pund tur och retur. Galant!


2 kommentarer:
Det är du och vattenkillen. Ödet vill det!!
Haha det hade jag velat se, cissi gjorde en sån vurpa häromdan hon också men jag missade tyvärr även den..
Skicka en kommentar