Mina favoriter

Man skaffar sig favoriter av allt; skor, människor, hus, böcker, färger, kläder, allt!
Jag har skaffat mig en favorit bland föräldrarna som följer sina barn till skolan.
Kanske var det p.g.a. hur jag tänkte på Notting Hell-mammorna (ni minns kanske mitt inlägg om just detta) när jag följde barnen till skolan första dagen här, och jag möttes av denna människa.
Kontrasten var klockren: han är i 40-års åldern och skulle nog kunna vara ganska gubb-snygg, om det inte vore för hans stil.
Han har långt, tunnt, blonderat hår som räcker honom halvägs till midjan och hål i näsan där han har placerat ett diamant-liknande smycke. Varje dag kommer han i en lång skogsgrön kappa och en pälsmössa.
När vi står där och väntar på att klockan ska ringa tar han sig en tur bland föräldrarna och småpratar om lite vad som helst med var och en, inklusive mig.
Idag hade han lämnat pälsmössan hemma och samlat ihop sitt långa hår till två flätor istället. En underbar syn när man är trött, frusen och smått irriterad på lillkillen som har fått för sig att ge upp med att gå och istället klamra sig fast vid min arm och förväntar sig att jag ska släpa honom fram till ingången.
Idag var ämnet lekparken som ligger brevid skolan. Han tyckte att det var alldeles utmärkt att den fanns så nära till hands, och att det var perfekt att låta barnen leka där i en kvart innan man gick hem igen efter skolan.
Faktum är att alla föräldrar tycker att det är en ypperlig idé, och nästan alla föräldrar samlas där efter skolan för att barnen ska få leka av sig, men det är bara han som försöker skapa en diskussion kring det hela.
Det var inte så lyckat eftersom alla föräldrarna var eniga, så imorgon får han nog ta och komma med ett lite mer provocerande ämne.
En riktigt underhållande figur är han i alla fall. Men jag kan inte låta bli att tänka på hans barn och hur de antagligen inom de närmsta åren kommer att skämmas för honom om han inte ändrar sitt utseende. Det är hårt, men tyvärr sant.