Graciös i gegga

Klockan 15:00 går jag från huset för att hämta barnen på skolan. För att komma dit snabbare kan man ta en genväg över ett stort fält.

Sedan igår har snön början smälta bort och nu på eftermiddagen var det mildaren än på hela veckan. Utan att tänka på vad detta kan innebära för marken går jag i hyfsad takt i mina egna tankar.

Plötsligt slirar ena benet bakåt, och om jag vore vigare skulle jag suttit där i leran i split som vilken annan gymnast som helst, men riktigt så smidig är jag inte utan faller istället sprattlande omkull i geggan. Ensam som jag tror att jag är börjar jag skratta, men vem kommer inte då springandes om inte vatten-killen från Tesco?

Han får mig på fötter och jag lyckas komma tillbaka till vägen utan större problem.

Man undrar ju, vad är oddsen??

Nu får jag ta och tvätta mina skor, för imorgon lämnar jag leran till sitt öde och åker till storstan där man med säkerhet inte ser en människa två gånger på samma vecka.

Och nu är Johanna hos sin framtida rumskompis, och imorn vid den här tiden sitter hon i sin lägenhet i Barcelona! Fantastiskt!

Jag har redan tittat på biljetter från London till Barcelona och det ligger på ca 50 pund tur och retur. Galant!

Smuggling och dumpning av avfall

Som ni sedan tidigare vet har jag lagt till med vana att gå och köpa vatten varjekväll.
Igår köpte jag på mig ett förråd av flaskor för att slippa den onödiga, och numera aningen pinsamma, turen till Tesco.
Sammanlagt har jag nu köpt 9 flaskor vatten, och det är här nästa problem dyker upp: vart ska jag göra av alla tomflaskor??

Att slänga dem i soptunnan är ingen bra idé då detta kommer verka aningen misstänksamt. Att spara dem på rummet till den dagen kommer då jag ska åka härifrån, för att då packa ner dem i min väska och först då försöka hitta ett lämpligt ställe att dumpa dem på, är inte heller någon bra lösning då mitt rum, som känt, är en garderob på fyra kvadtratmeter och gömställena är ytterst få.
Hur jag från början ens kom på att i smyg smuggla vatten på det här viset är för mig en gåta. Men efter många timmars grubblande har jag till slut kommit fram till att jag nog inte ville vara till besvär. "Ta seden dit du kommer", ni vet.
Visst skulle jag kunna sluta att köpa vatten, men nu när jag har fått smaka av denna gudomliga törstsläckare förnekar jag denna utväg.

Om ni har några idéer på smidiga sätt att omärkligt få flaskorna ur huset så kom gärna med förslag. Tryck på "kommentarer" och skriv lite om dig själv samt en motivering till varför just ditt förslag är det bästa!

Klockan 17:30 i Leighton Buzzard

Det är mörkt och kallt. Inte en människa syns till. Alla fönster är fördragna.
Allt man hör är sina egna steg och andetag i kylan.
Inte ett livstecken. Månen är den enda ljuskällan.
Vinden blåser och man kurar ihop, snön knarrar under skorna.
Så, plötslig ser man ett ljus!
Där framme, i byggnaden med namnet pub.
När man kommer närmare kan man urskilja människor där inne. Alla vända åt samma håll.
Kylan biter i kinderna.
Nyfikenheten tar över och man kikar in genom fönstret, vad är det de tittar på?
Just det, fotboll såklart!
Is this England or what?

Sammanfattning

Så, för att stilla er nyfikenhet och ge er en bättre inblick i min situation ska jag berätta mer om det här området jag har hamnat i.
Leighton Buzzard var namnet, och ja, om ni tittar på kartan kan vem som helst se att nej, det är inte London.
MEN, ett stort men, jag hade en biljett den tredje januari och jag sparade pengar genom att ta en risk att åka ändå.
Där har ni min ursäkt och orsak till var jag nu befinner mig.

Familjen som jag har hamnat i är näst intill felfri, och jag tvivlar på att jag kommer att hitta en bättre familj. Som ni kanske minns så skrev jag för ett tag sen att familjen är viktigare än läget, och efter dessa fältstudier kan jag nu med rätta säga det att det är 50-50.
På fredag bär det av för en helg i London. Detta pratade vi idag om vid middagen och jag fick då veta att det är en 45-minuters promenad till tågstationen. Det eller så kan jag få låna cykeln.
My på cykel i vänstertrafik kan dock bara sluta på ett sätt..

Jag har hamnat i englands svar på Lysekil. Eller nästan värre.
På Tesco kan jag nästan se mig själv där i kassan med samma trötta blick. Det är skumt hur det alltid luktar likadant i alla tesco-affärer by the way...

Apropå ingenting så smakar vattnet i kranen här så enormt äckligt att jag på kvällarna har tagit en promenad för att köpa en egen flaska vatten. Av någon anledning har jag inte vågat säga till familjen att jag inte tycker om vattnet,... jaja alla har sina ryck.
Så jag har alltså gått iväg för att köpa vatten, och varenda kväll har samma kille stått i kassan.
Första kvällen köpte jag en flaska som jag svepte direkt. Andra kvällen tog jag med mig min lilla väska så jag fick plats att ta med en flaska hem medan jag drack upp den andra på vägen.
Och så ikväll tog jag med min större väska. 6 flaskor köpte jag den här gången för att ha några dagar, och killen hälsade:
- sooo... eh... you like water?

Okej, killen var typ 16, han hade väl inte mer att komma med helt enkelt. Typiskt mig att bara skratta åt honom, rycka åt min flaskorna och lämna honom där röd om kinderna.
Skönt att jag har ett par flaskor nu, så jag slipper gå dit imorn. Det ska också sägas att jag har kommit dit nästan exakt samma tid varje kväll..

Jaja, mycket jobb kräver mycket sömn, så det var allt för den här gången. Ni anar inte vilken ansträngning det har varit att skriva och formulera sig på svenska... Ni borde vara tacksamma över det här!

Längtar som en tok till helgen!

...

Jag tog mod till mig och gav mig ut ändå. Och jag undrar bara: Får man vara besviken?

- "I like her" - "Yeah, she's pretty!"

Söndag här i Leighton Buzzard. Jag har knappt någon aning om vart jag är någonstans.. Barnen och jag tog en liten promenad förut, men allting ser ju likadant ut!

Min tanke var att ta en tur runt med kartan nu för att se mig omkring, men jag är lite rädd att jag inte kommer att hitta tillbaka...

Idag åker Hannah tillbaka till London, och jag måste säga att det känns lite tråkigt att bo så långt ifrån dem, och så långt ifrån London som har funnit en plats i mitt hjärta.

Men saker och ting blir vad man gör det till. Och det finns möjlighet för mig att åka till London över helgerna.

Det ska bli skönt att börja plugga och träffa folk i min egen ålder.

Nä, nu har det börjat mörkna. Inte en chans att jag tänker virra runt här i mörkret. Inte när jag inte ens hittar när det är ljust!

Utsikten från mitt fönster, såhär ser hela området ut. Lätt att gå vilse?

Back in England

Efter en natt med knappt två timmars sömn känner man sig ganska mör. Jag fick mig en nap på sisådär 4 timmar på eftermiddagen, så egentligen borde jag väl känna mig piggare än vad jag gör.. Men, för att sammanfatta dagen:

07:30 lyfte planet och jag försökte sova en stund, men det var ju mission impossible. Att flyga till London går överraskande fort, och med en ordentlig medvind landade vi nästan en halvtimma tidigare än planerat. Familjen mötte mig på flygplatsen och det blev ett enda stort kramkalas av det hela.

Vid 10:30 var vi framme vid huset och vi tog oss lite att äta innan jag fick en rundtur i huset. Mitt rum är nog det minsta jag har sovit i, om jag bortser från förpiken i båten.. 2x2 meter stort och för att skapa lite mer plats är sängen upplyft 1,50 m. Detta innebär alltså att man slår i huvudet i sängbotten ca 200 gånger varje gång man är i rummet. Under sängen har jag en tv med dvd, en skohylla, och något som kan användas som skrivbord. Det finns också en fåtölj som tydligen ska kunna vecklas ut så att det blir en säng, men hur det skulle få plats, det undrar jag...

Efter min tupplur blev det middag (en övermäktigt stor portion) och lite tv. Det som visades var Englands svar på japanska underhållningsprogram, haha!

Efter det var jag ganska klar för att gå och lägga mig igen. Har nu fått prata med pappa, Berger och Malin och det känns skönt att prata lite svenska.

Familjen känns verkligen jättebra. Barnen är jättegoa och föräldrarna och jag klickade direkt. Är väldigt positiv till det här, och imorn ska jag försöka se mig omkring lite. Jag har fått en karta, så det ska nog gå bra. Får ta lite bilder också. Imorn ska vi också gå igenom mitt schema och hur saker och ting fungerar.

Det märks kanske att jag skriver detta i all hast, men nu har jag heltäckningsmatts-smak i rumpan och vill bara klättra upp i min säng. Bättre utvärdering kommer, tills dess får ni hålla till godo med de bilder jag lyckades ta av rummet. :P

Sov gott! <3