Framtidsplaner

Något som i alla fall är säkert är att studierna får vänta ett par år för min del.
En bra början är ju att först komma underfund med vad man ska plugga... Detta skulle jag kunna gräva mig ner i totalt och nojja mig över vad i hela fridens namn jag ska göra, men inte blir det varken roligare eller bättre av det.
Jag är lite av ett planeringsfreak, men jag nöjer mig med att planera den närmaste tiden.
Samtalet med pappa förut gjorde ju dock att min fantasi skenade iväg åt alla håll och kanter, och jag satte mig ner för att skriva en lista över saker jag vill göra och platser jag vill besöka.
Det ser ut på följande sätt (ordningen är oväsentlig):

- Jobba på skidort
- Plugga spanska, helst Barcelona
- Tågluffa i Europa
- Volontärarbeta, gärna Perú eller Costa Rica (ska du med Berger? :D)
- Resa runt i Asien
- Åka till Nya Zealand
- Åka till Kuba
- Karibien!

Jösses, det var en del saker till men minns inte för tillfället. En jorden-runt-resa är ju ingenting man säger nej till heller..
Men som vanligt är problemet pengar. :P Trots det ska jag se till att göra allt jag vill!
Men först och främst har vi England + engelska-studierna, och sedan får jag ta mig tid till att ta det jädra körkortet.

Det löser sig! :D Jag älskar planerna, och jag älskar att jag vill, vågar och kan! :D

Möllborgs återkomst!

Elin kommer hem över helgen! :D

För 6 år sedan...

På grund av hälsoskäl och av respekt för inblandade publiceras inga bilder, men för att stilla människors nyfikenhet ska jag ge er en detaljerad beskrivning av följande händelse:
I väntan på att datorn skulle starta satt jag här och tittade mig omkring samtidigt som jag smuttade på mitt kanel-te.
Först får jag nog beskriva rummet som vår dator står i. Det är detta rum som vi kallar för bomb-rummet här i familjen. Man är totalt isolerad, bakom de flesta väggar finns enbart berg, och här finns ingen möjlighet att ha ett enda fönster. Det är ett rum innanför tvättrummet, som man egentligen inte vet finns förrän man kommer in till tvättmaskinen.

Vi flyttade hit för två år sedan och allt som vi ännu inte har packat upp (en hel del) finns alltså här; från början ordentligt nedpackat i kartonger och lådor, men allteftersom tiden har gått har man kommit hit i jakt på något, röjt upp allt ur lådorna för att sedan trycka tillbaka det lite hur som helst.
Därför är de flesta lådor och kartonger nu knappt halvfulla medan innehållet ligger både högt och lågt.
Det är också detta rum som vi stänger in katten i under natten då hon blivit besatt av underjordens djävlar. Halv-galen som hon är och besatt av tanken på att komma ut har hon rivit ner ett antal lådor i ett försök att nå dörrhandtaget (alltför ofta har hon lyckats), och lekt i resten. Därav finns här också katthår på de mest märkliga ställen, så för allergiker: stig aldrig in i denna bunker!
Jag tror nu att ni har en klar bild av min nuvarande omgivning, och nu till saken:

Som jag sa satt jag här och såg mig omkring, det är en av de positiva sakerna med denna röra: man hittar alltid någonting att underhålla sig med i väntan på datorns uppvaknande.
Den här gången fick jag syn på ett av mina första fotoalbum. Jag förstår inte hur jag tidigare kan ha missat det.
Detta album innehåller en salig blandning av foton, men mestadels är det foton från 7:an. Och vilka foton sen!
Här har vi allt från gruppfoton till arrangerade foton där vi har gjort oss extra "fina".
Här får man också en bra insyn på våra idéer om vilka kläder som var "inne".

På ett gruppfoto från sista skoldagen i 7:an har vi först och främst mig: vit kjol som går under knäna, ett rosa linne som går ända upp i halsen och gympaskor. Detta är också ett av de få foton (jag agerade oftast fotograf) där man ser hur jag kämpat mot mina ögonbryn. Från den dagen då jag hittade och förstod hur en pincett fungerar tills det att mamma betala mig 1000kr för att låta ögonbrynen växa, gick jag omkring och såg konstant förvånad ut. Då mina ögonbryn började anta en mer naturlig form gick det upp för mig att det kanske inte var så snygg ändå med 2 mm tjocka maskar som låg formade som två uppochnervända U:n över ögonen. Det är nog främst av den orksaken som de flesta foton av mig mellan mitten av 7:an till slutet av sommarlovet är försvunna (eller brända).
Tillbaka till fotot: brevid mig sitter Jannike: mittbena, pikétröja, och gröna byxor. Helt okej om det inte vore för kjolen (randig i rosa och gult) som hon absolut skulle ha över byxorna.
Franzén: Jeansjacka och linne och ett par lösa byxor som man lätt kan ta för pyjamasbyxor (också randiga, men i rosa och vitt), och så självklart kompis-band runt vristerna.
Veronica kör på den tuffare stilen: det svarta snöret knutet runt halsen, svart nätlinne över vitt linne och likadana gröna byxor som Jannike, med likadana gympaskor som jag. Över oss står Cissi med glasögonen och kaxigt skrynklig skjorta över linnet. Hon får absolut pluspoäng för peace-tecknet, som i dagsläget är mer känt som familje-tecknet. Cissi - alltid före sin tid.
Slutligen har vi då Johanna som höll sig till en diskretare men dyrare stil än oss andra: den klassiska bondelid-tröjan.
Jag antar att det är Amanda som tog fotot och senare bilder visar även hennes smak: det stilfulla modet i svart&vitt. Vilket modelejon!

Men mina favoritfoton i albumet är ändå vår privata fest som vi arrangerade hemma hos Amanda på påsklovet. Kreativa som vi är kom vi på den magnifika idén att klä ut oss till påsk-kärringar (otippat?). Sagt och gjort, långa rutiga kjolar, förkläden och "Glad Påsk" skrivet i pannorna dansar vi loss till hitsen på stereon. Allteftersom dansen blir allt vildare blir vi bara varmare.
På de sista korten ser vi alla mer eller mindre smutsiga ut i ansiktet då fräknarna och skriften i pannan har smält samman till en enda krigsmålning.
Det måste tilläggas att Cissi åter igen får pluspoäng för sin tröja: en ljust gul stickad tröja med "Cecilia" skriver i ljust rosa över framsidan.

De som önskar se dessa foton i så kallat IRL kan kontakta mig på: myy_89@hotmail.com så bestämmer vi en tid och plats, samt kostnad.

Ännu en av våra tema-kvällar; Franzéns 13-årskalas, alla fick var sin färg, men det kanske ni redan har räknat ut..

Att tvinga fram "äkta" julkänsla

I vanliga fall är det nog jag som är mest för julen, men i år har den där härliga julkänslan varit som bortblåst. Personligen tror jag att det beror på att jag har varit mer fokuserad på vad jag ska göra efter jul och nyår, men nu när allt det har löst sig så har jag bestämt mig för att tvinga fram julkänslan!

Det görs med en smörig julskiva som står på dag som natt, julbak, julstädning och pynting av huset. Nu jäklar räcker det, här ska lagas jul!

Mitt rum luktar nu bedåårande med en apelisin som blivit massakerad av nejlikor och strypt med ett rött band. Fast lika glad för det är jag, men gladast är nog räven!

Lill-julafton firas med oss fyra här i Lysekil, på julaftons morgon åker vi vidare till snön i Oslo där vi ska fira julafton med Evas brors familj och Siri. Det ska bli jättekul och närmare än så kommer jag inte en julafton med släkten.

På juldagen åker vi ännu längre norrut till Trysil där det blir skidåkning. Som jag längtar. Vad det blir på nyårsafton är ännu inte bestämt, antingen Skövde eller Nyköping med Malin.

Men nu väntar städningen!

På söndag kommer Christian hem. :)

En omstart!

Goda nyheter gott folk, jag har hittat mig en ny familj!
Orsaken till torkan här på bloggen är att jag nu är hemma i kära gamla Lysekil, men också för att 2009 för min del har varit en enda röra.
Jag har inte haft en aning om vad jag ska göra, om jag ska leta ny familj i London eller om jag ska ta nya tag och hitta på nåt annat. Det fanns en tanke om att flytta ihop med Malin i Stockholm (oavsett vad det stod i tidigare inlägg), men jag lämnar nu Malin för London.
London och London, en bit utanför storstan blir det, men inte gör det mig någonting.
En sak har jag i varje fall lärt mig: familjen är viktigare än läget.

Allting blev bestämt ikväll och familjen verkar nästan gladare än vad jag är att jag ska komma. Dottern i familjen och jag har mailat och det senaste hon skrev var att hon har skrivit en saga till mig som jag ska få när jag kommer. :)
Det är två barn: en pojke på 6 år och en flicka på 8 år.
Ovissheten om framtiden har gjort mig allt annat än pigg och glad, men nu är jag tillbaka! Och det med 100% ny styrka!

Familjen verkar helt underbar och jag ska börja studera engelska under dagarna. Nästa gång jag återvänder till detta kalla men älskade land så kommer det vara med en perfekt brittisk engelska i bagaget!
Som jag älskar den här känslan; man lämnar allt för något totalt okänt, men samtidigt känner man sig trygg.

"Du vågar för att du vet att det finns någon som älskar dig" som prästen sa.

Vi ses nästa år tjejer! ;)

Mys-Stockholm?

Tredje dagen här i Stockholm, och trots att det inte riktigt är min typ av stad så har jag och Malin haft det underbart kul tillsammans!

Man kan ju undra hur det kommer bli här när jag åker, i och med att jag kom samma dag som hon fick nyckeln till lägenheten (hennes morbrors lägenhet, själv tillbringar han vintern i Thailand), så vet hon inte riktigt hur det är att leva ensam. Jag misstänker att jag kommer bli saknad.

Fredagen var alltså dagen då jag kom. Jag träffade Therese som jag inte sett sedan hon senast var i London. Så kul att ses igen, och hon fick ta hand om mig i denna stora stad tills Malin kom från Nyköping.

På lördagen var det dags för mig att klara mig själv. Malin var på jobb-introduktion och jag hade ett par timmar för mig själv. Jag hann med en del julklappsshopping och att gå vilse innan jag kom på rätt tunnelbana hemåt igen. Jag skrattade nästan högt då jag såg tunnelbane-kartan. Själv är man ju van vid Londons system - aningen större...

Från Gullmarsplans stopp till lägenheten är det för nära för att gå vilse, inte ens jag lyckades med det. Om man ser globen så är lägenheten 100 meter åt vänster. 5 minuter tar det att gå, eller en cigg säger Malin som mäter avstånd i cigaretter hon hinner röka.

På kvällen blev det mat och vin och en tanke på utgång, men motsatsen till B Gustavsson: ut! Vi kommer ju knappt in.

Stockholms uteliv = KÖ!

Var är Gareth när man behöver honom, undrar Malin och syftar på kontaktpersonen i London.

Idag har det blivit julklappsshopping för min del och efter imorgon är alla klappar köpta. Underbart att vara ute i tid, men ack vad det svider i plånboken.

Imorgon är det också dags för Malin och Therese att träffas för första gången. För er som inte hänger med i svängarna: Malin kom till den familj som Therese lämnade. Så de har nog en del att prata om skulle jag tro.

Det var min helg här i Stockholm, och jag kan ju säga så mycket som att mysstockholm.blogspot.com kommer inte att hända.

Efter all denna text bjuder jag på lite bilder från de senaste dagarna:

För gammal för Lysekil?

Lysekil, min hemstad i mitt hemland. Kan man växa ur en stad?

Redan när jag kom in på sjökanten första kvällen jag kom till stan, kändes det som att ta på sig en sko på fel fot; fel fel fel, men ändå lite rätt (rätt kroppsdel i skons fall - oj vilken dålig liknelse...)
Allting var desamma, jag ska försöka säga detta på ett icke-elakt sätt, men människorna var desamma, musiken var desamma. Det kunde lika gärna varit hösten 07.
Efter 3 (!) veckor är jag redan färdig att dra vidare, så för min del blir det Stockholm - ett försök till att tillfredställa mitt behov av storstads-tempot.
Här är ju gatorna tomma redan kl 17..

Ta det inte på fel sätt; jag är jätteglad att vara hemma och träffa alla kära kompisar och min älskade familj, samt irriterande men ack så saknade djur.
Jag saknar bara London så mycket, alla människor, språket, staden - allt! Jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka!

Så, imorgon åker pappa och jag till Västerås och hälsar på min ohängda bror och därifrån blir det tåget till Malin. När (om) jag kommer hem återstår att se. ;)

Ha det fint allihop! ♥