Uppdatering

För er som undrar vart i hela fridens namn jag har tagit vägen så kan jag förklara: internet här har varit lite sisådär och då man inte har internet har man inte tillgång till världen.
Jag lever alltså fortfarande och nu verkar allt fungera så nu är jag tillbaka.

Det är inte så mycket som har hänt det senaste; solen lurar oss att tro att det är vår i fem minuter innan den gömmer sig bakom regnmolnen. Alltså är den vanliga London-regeln tillbaka: i ena handen glajjer och i den andra paraply.
Tiden går också som vanligt dubbelt så fort och det känns som att det är en ny vecka varje dag.
Tvätta, byta blöjor, träna, hämta barn, gå till parken, stryka, bada barn, städa, fika, babysitting, åka buss... listan är oändlig men det är fortfarande bara 24 timmar på dygnet. Jag kan ärligt talat säga att jag inte hade en aning om vad jag gjorde när jag åkte som au pair, och jag trodde att det skulle vara easy peasy, men så fel man kan ha! Det betyder dock inte att jag inte trivs, sommaren känns istället alldeles för nära och när I, dottern 9 år, säger att hon är glad att jag ska stanna ända till sommaren eftersom det är en evighet till dess, önskar jag att jag var 10 år yngre och fortfarande tyckte att ett år var oändligt lång tid.

På nåt vänster ska jag nu försöka hitta en engelsk-kurs att pressa in i det redan fullsmäckade schemat. Jag hade släppt den idéen med tanke på bristen på tid, men nu fick jag höra om en bra kurs i Wimbledon som kan passa. Målet är att klara CAE-provet i juni, och det borde jag allt göra.
Frankrike är inställt, och även Skottland över påsken. Istället har jag ledigt en vecka i april och funderar nu på att ta en tripp till Barcelona och Johanna "Bruttan" Berger.
Hur det ska gå ihop ekonomiskt är en gåta, särskilt som jag också vill åka till Paris och Dublin i vår. 5 månader känns istället som 5 veckor, så kanske borde man börja planera för att hinna med så mycket som möjligt.

Slut på ordbajseri och inre monologer! Hoppas ni alla mår bra, vi ses i sommar!