När får man bete sig som ett barn när man är 19?

Får man bli arg på föräldrar när de betalar dyra pengar för flygbiljett, hotell och allt däremellan?
Det är det första jag tänker när jag får höra att pappa och Eva kommer till London natten till fredag den 8:e maj och åker hem igen på lördagen den 9:e. Fast arg är väl inte rätt ord, snarare besviken.
Jag hade hoppats på två och en halv dag med dem, men nu blir det istället en och en halv. De hinner åka igen innan jag ens förstått att de är här.
Det finns få tillfällen då man får agera barn oavsett ålder men jag tycker att det här är ett sånt tillfälle, speciellt då det inte är svårt att räkna ut att det enda det handlar om är att jag saknar dem och vill ha mer tid tillsammans med dem.
Men för att se det från den ljusa sidan: Jag har fått ledigt på fredagen och de behöver inte vara på flygplatsen förrän klockan 18 på lördagen. Men gudarna ska veta att de ska vara vakna och klara klockan 09:00 på fredag och där är mitt argument: "sova, det kan ni göra på söndag!".
Sen är det inte mycket mer än en månad tills jag får träffa dem igen på Christians student.

Så för att sammanfatta det hela: Jag är glad att de kommer men första reaktionen var en bortskämd liten flickas. Istället får fredagen bli perfekt med "Phantom of the Opera" som avslut.
Nu ska jag leta efter ett bra ställe för dem att bo på här i närheten! (och skicka ett förlåt-för-min-reaktion-sms till pappa...)