Mañana mañana

Hooray, snuvan försvann och frisk och kry lämnar jag nu landet!
Tok-Helena som alltid är sen till allt missade sitt plan igår så imorgon ska jag vara ute i god tid! Man vet aldrig hur länge man får sitta på tunnelbanan för att komma fram, speciellt på helgerna, och antagligen ännu mer speciellt imorgon. Imorgon är det ju som känt Earth Hour och Londons aktivister och anarkister har nu i stort sett hotat halva staden. Det kommer också vara tok-mycket demonstrationer.
En del saker kommer man inte sakna när man lämnar denna stad i sommar. Hur kul det än är att vara mitt i smeten där allt händer så kommer jag inte sakna alla fotbollshuliganer, demonstranter, kinesiska nyårs- firare, turister (räknar inte mig själv som turist längre) eller thelondonpaper- utdelare.

Hur som haver, nu är väskan packad. Utan våg hoppas jag helt enkelt på det bästa där på flygplatsen. Passet och biljetten ligger i handbagaget och mp3:n är fulladdad med Linas musik så jag tror att jag har allt jag behöver.
Nu ska jag bara försöka sova också, det kan bli lite svårare. Sådan här resfeber har jag inte haft sedan jag åkte hit i augusti skulle jag tro. Men det är enbart iver och längtan efter Johanna och hennes tokigheter och vackra Barcelona (mitt nästa mål?).

Vid den här tiden imorgon är vi antagligen igång med förfest! Gosh vad kul vi ska ha! Moaha!

3 dagar kvar!

Nu börjar resfebern komma, wiiiieee! Och så läste jag på Johannas blogg att hon tatuerat sig, bra tajming för mig att komma och inspektera. :P
"Man blir som man umgås" säger man ju, och nog är det sant, speciellt med tanke på att jag nu har spenderat en och en halv timma av min lediga tid till att stryka mina kläder. Jag gick så långt att jag till och med gav lakanen en omgång... Semester är precis vad jag behöver nu.
Så, väskorna håller på att packas, jag känner mig piggare än på länge och livet börjar leka igen. :D
Längtar så till på lördag!

Spring sprang iväg

För två sekunder sedan raderade jag ett helt inlägg som bestod av negativa saker med att jobba som au pair, men så tänkte jag: inte fan mår någon bättre av att läsa sådant!
Orka vara negativ (även om det är svårt att vara något annat när man har varit sjuk i en och en halv vecka och huvudet känns som att det håller på att explodera och en unge har skrikit och bitit mig hela dagen), låt oss istället se de positiva sakerna i livet:
- Det är tisdag, vilket betyder att det imorn är onsdag och en dag mindre tills jag har ledigt i 10 underbara dagar!
- Det är fyra dagar kvar tills jag landar i Barcelona och möts av Johanna the wild one!
- Jag har slutat för dagen och tänkte åka in till stan och leta vårjacka.

Okej, det var väl i stort sett allt, och allt går ut på att jag inte jobbar... Det är officiellt: jag har tröttnat på att vara au pair. Nu skulle jag kunna hamna i samma gamla spår och skriva en massa skit om det här jobbet, men jag nöjer mig med att säga såhär: jag kommer aldrig ångra att jag gjorde det här, men jag kommer aldrig någonsin göra det igen!

Det ska tilläggas att det är mycket huvudvärk som talar nu, och det faktum att alla åker till Sverige över påsken, vilket betyder i stort sett hela april, och att vädret har blivit värre. Nu är det kallt och jag slår vad om att det kommer börja regna.
Men trots att jag är lite trött på jobbet så kommer det bli en fantastisk vår, och om 4 dagar fly(ge)r jag härifrån. :)

Hoppas ni har en bättre dag. :) Jag hörde av far att våren trots allt inte glömde bort Lysekil. :)

Förkylning och fula hattar

Snart är det påsk och idag var jag med lilla A på hans nursery där de hade happy easter- fest med puppetshow och snacks. De hade också en tävling om vem som hade finast easter-hatt, något som alla mammor/nannies hade suttit och klippt och klistrat ihop kvällen innan. Mamma K gjorde A's hatt, och det var inte förrän idag när hon fick se de andra barnens hattar som hon ångrade sig och tyckte att jag borde gjort den istället (jag är sedd som en pyssel-gud i det här huset). A var dock jättenöjd och brydde sig inte det minsta om att han hade den fulaste hatten, men jag kallade honom för egghead i smyg, det kanske en hint?

Jag har nu varit förkyld ett par dagar och har inte riktigt haft tid att vila och friskna till, så K gav mig ledigt på eftermiddagen för att jag skulle kunna sova bort eländet och en "All in one"-tablett som fick mig att sova i fem timmar.
Läste precis Bergers och Linnards bloggar och det är ironiskt att de båda firade S:t Patrick's Day (de som sitter i Barcelona respektive Schwiez!) när jag missade hela jippot. Och varför gjorde jag det? Jodå, samma anledning till att jag missade 5:e november: babysitting.
Jaja, vad är en bal på slottet?
Nu ska jag fortsätta titta på film. Tack och lov för Berger som la över ett gäng med filmer till min dator innan vi åkte åt olika håll. :)

Ha det fint allihop och bli inte sjuka för allt i världen. Här tror man att man är färdigsjuk för hela våren efter att ha plöjt igenom både förkylning och magsjuka, men så kommer förkylningen tillbaka. Det enda sättet att hålla sig frisk är att hålla sig borta från barn, det är något jag har insett.

Tjoflöjt!

När får man bete sig som ett barn när man är 19?

Får man bli arg på föräldrar när de betalar dyra pengar för flygbiljett, hotell och allt däremellan?
Det är det första jag tänker när jag får höra att pappa och Eva kommer till London natten till fredag den 8:e maj och åker hem igen på lördagen den 9:e. Fast arg är väl inte rätt ord, snarare besviken.
Jag hade hoppats på två och en halv dag med dem, men nu blir det istället en och en halv. De hinner åka igen innan jag ens förstått att de är här.
Det finns få tillfällen då man får agera barn oavsett ålder men jag tycker att det här är ett sånt tillfälle, speciellt då det inte är svårt att räkna ut att det enda det handlar om är att jag saknar dem och vill ha mer tid tillsammans med dem.
Men för att se det från den ljusa sidan: Jag har fått ledigt på fredagen och de behöver inte vara på flygplatsen förrän klockan 18 på lördagen. Men gudarna ska veta att de ska vara vakna och klara klockan 09:00 på fredag och där är mitt argument: "sova, det kan ni göra på söndag!".
Sen är det inte mycket mer än en månad tills jag får träffa dem igen på Christians student.

Så för att sammanfatta det hela: Jag är glad att de kommer men första reaktionen var en bortskämd liten flickas. Istället får fredagen bli perfekt med "Phantom of the Opera" som avslut.
Nu ska jag leta efter ett bra ställe för dem att bo på här i närheten! (och skicka ett förlåt-för-min-reaktion-sms till pappa...)

"When you're tired of London, you're tired of life"

Det tråkiga med att dagarna går så snabbt är att helgerna är över innan man hunnit förstå att man är ledig. Plötsligt är det ny vecka nästan innan den gamla tagit slut.
Det är redan mitten av mars och det gick upp för mig idag att jag varit här i snart tre månader - lika länge som jag var här i höstas. Vart tog tiden vägen?
Alla har vi börjat tänka på i sommar då tiden här är över och det är dags att åka hem och alla bävar vi inför den dagen.
Vad gör man sen? En sak vet jag att jag inte kommer att göra: börja studera.
Malin (T) och jag pratade om detta i tuben idag och försökte göra lite planer för 2010. Hon är i samma situation som jag: självklart vill man studera till något nån gång, men har ingen aning om vad, var eller när.
Plötsligt var planen klar: hem i sommar, jobba och försöka överleva hösten i Sverige och sedan flytta till Barcelona efter jul.

Jag kommer sakna London till tusen men det finns andra platser att se, andra städer att bo i och andra människor att träffa. London kommer alltid ha en plats i mitt hjärta och jag kommer komma tillbaka men det finns så mycket att göra innan dess!
Jag älskar att planera för saker man vill/ska göra, och nu längtar jag ännu mer till att åka till Barcelona och Johanna med tanken att jag själv kommer att bo där.

Sunday lovely Sunday

Efter helgens bravader var 11 timmars sömn precis vad man behövde. När jag vaknade var det strålande solsken och en snabb kalldusch och ett sms-krig senare satt jag med Malin, Hannah, Malin och Lina och åt frukost på Starbucks i Notting Hill. På uteserveringen! Så underbart väder!
Efter uppdateringen om helgens händelser två timmar senare tog vi tuben till Regent's park och placerade oss i Londons absolut vackraste park. Värt ett besök om man skulle komma hit.
Lina och jag tog oss en liten sväng och hittade ett ställe där man kunde hyra trampbåtar. Måste ju göras i vår! :)
När solen gick ner och det började bli lite kyligt för oss utan jackor gick vi till en pub: Blues Bar.
Härligt ställe!
Live-musik (blues såklart), nachos och Kopparbergs päroncider. Artisterna var ett hopkok av olika människor. Om man kunde sjunga eller spela något instrument var det bara att säga till en kille och så blev man satt på en lista. Sedan slumpades man ihop med andra talanger och så var ett tillfälligt band skapat.
Detta resulterade i en underbar mix av människor och det var imponerande hur bra musik som spelades med tanke på att de bara improviserade. Älskade stället!

Med andra ord har det varit en perfekt söndag, men nu är man helt slut igen. Tittar på Friends på tv och ska snart sova igen tror jag trots att jag knappt varit vaken i 10 timmar.
Måste bara berätta om en av helgens händelser:

En vän till mig har hittat en dösnygg kille som hon nu dejtar och som hon skulle träffa i fredags. Hon klädde upp sig men hade svårt att bestämma sig för om hon skulle ha tights eller knästrumpor till klänningen.
När hon var på väg till stället hon skulle träffa killen på smet hon in på Boots (en butik där man kan köpa allt från medicin till smink). Hon går fram till en kvinna och frågar henne vad hon tycker, tights eller knästrumpor? (Hon var ganska nervös inför dejten och i desperat behov av råd.)
Kvinnan svarar med en mörk mansröst och det går upp för min vän att "kvinnan" är en transvestit.
De har en ganska lång diskution om problemet och det hela slutar med att min vän betalar hennes/hans läppenna.
De enades i alla fall om knästrumporna.

PS: Tråkigt nog har min kortläsare och dator blivit ovänner och därför läggs inga foton upp. Ny kortläsare får köpas efter Barcelona.

Biljetter bokade!

Nu är det bokat och bestämt: dagen innan London-familjen drar till Skottland sätter jag mig på planet till Barcelona och vår älskade Johanna "Bruttan" Berger!

Där ska jag bo i deras soffa i 8 dagar och leva det galna livet i Barcelona.

Underbart!

Jag som inte ens trodde att jag skulle få ledigt nu under våren, men livet är då fyllt av överraskningar.

Igår på den vanliga onsdagsfikan på nero vid Leicester Square smittade mitt rese-rus av sig och så hade vi plötsligt bestämt att åka till Dublin över min födelsedag. Tittade nu på biljettpriserna (flyg) och det finns biljetter för £5. Löjligt billigt!

Försöker nu hitta ett någorlunda ställe att bo på och tre nätter för £20 är ju inte rena rama rånet direkt.

Så våren: Påsk i Barcelona, 20- årsdagen på Irland (eller säger man i? räknas ett land som en ö?) och så får vi se om man kan få till en helg i Paris också. Skulle vara jättekul!

Sen hoppas jag på att åka till Oxford och Brighton också.

Härligt med planer! Men först ut är Barcelona, och som jag längtar!

När Johanna jobbar får jag turista lite för mig själv, men det är inga problem!

Åh, vad kul det ska bli!

Som våra förfäder

I huset i Skalhamn kunde man inte koka te och rosta bröd samtidigt för då gick proppen och hela undervåningen blev mörk.
Något liknande har hänt här och halva huset är ur funktion, inklusive tvättmaskinen.
Detta medför lite problem, särskilt då det bor här en två-åring som just börjat pottränas, ja ni förstår själva.
Jag reste lätt den här gången, vilket betyder att garderoben inte är den största... Så hur löser man detta?
Först tänkte jag ta med mig min tvätt till ett sådant där "tvättställe" som man alltid ser i amerikanska filmer. Men ska man då sitta där och glo i timmar? Nej, det har jag inte tid med. Dessutom har vi väl alla sett vad de brukar hitta i de där maskinerna i filmerna? Döda barn, och Gud vet vad.
Istället fyllde jag badkaret med rykande hett vatten och slängde ner kläderna i bubblorna.
Där satt jag sedan som vilken modern urmänniska som helst och gnuggande och knådade.

När jag sedan kommer ner för att jobba igen på eftermiddagen frågar mamma K mig om jag har några kläder som behöver tvättas, hon var nämligen på väg till sin mamma för att tvätta.
Jag ler och säger att jag nog klarar mig, och tänker på mina droppande kläder som hänger i hela badrummet.

Uppdatering

För er som undrar vart i hela fridens namn jag har tagit vägen så kan jag förklara: internet här har varit lite sisådär och då man inte har internet har man inte tillgång till världen.
Jag lever alltså fortfarande och nu verkar allt fungera så nu är jag tillbaka.

Det är inte så mycket som har hänt det senaste; solen lurar oss att tro att det är vår i fem minuter innan den gömmer sig bakom regnmolnen. Alltså är den vanliga London-regeln tillbaka: i ena handen glajjer och i den andra paraply.
Tiden går också som vanligt dubbelt så fort och det känns som att det är en ny vecka varje dag.
Tvätta, byta blöjor, träna, hämta barn, gå till parken, stryka, bada barn, städa, fika, babysitting, åka buss... listan är oändlig men det är fortfarande bara 24 timmar på dygnet. Jag kan ärligt talat säga att jag inte hade en aning om vad jag gjorde när jag åkte som au pair, och jag trodde att det skulle vara easy peasy, men så fel man kan ha! Det betyder dock inte att jag inte trivs, sommaren känns istället alldeles för nära och när I, dottern 9 år, säger att hon är glad att jag ska stanna ända till sommaren eftersom det är en evighet till dess, önskar jag att jag var 10 år yngre och fortfarande tyckte att ett år var oändligt lång tid.

På nåt vänster ska jag nu försöka hitta en engelsk-kurs att pressa in i det redan fullsmäckade schemat. Jag hade släppt den idéen med tanke på bristen på tid, men nu fick jag höra om en bra kurs i Wimbledon som kan passa. Målet är att klara CAE-provet i juni, och det borde jag allt göra.
Frankrike är inställt, och även Skottland över påsken. Istället har jag ledigt en vecka i april och funderar nu på att ta en tripp till Barcelona och Johanna "Bruttan" Berger.
Hur det ska gå ihop ekonomiskt är en gåta, särskilt som jag också vill åka till Paris och Dublin i vår. 5 månader känns istället som 5 veckor, så kanske borde man börja planera för att hinna med så mycket som möjligt.

Slut på ordbajseri och inre monologer! Hoppas ni alla mår bra, vi ses i sommar!