På grund av hälsoskäl och av respekt för inblandade publiceras inga bilder, men för att stilla människors nyfikenhet ska jag ge er en detaljerad beskrivning av följande händelse:
I väntan på att datorn skulle starta satt jag här och tittade mig omkring samtidigt som jag smuttade på mitt kanel-te.
Först får jag nog beskriva rummet som vår dator står i. Det är detta rum som vi kallar för bomb-rummet här i familjen. Man är totalt isolerad, bakom de flesta väggar finns enbart berg, och här finns ingen möjlighet att ha ett enda fönster. Det är ett rum innanför tvättrummet, som man egentligen inte vet finns förrän man kommer in till tvättmaskinen.
Vi flyttade hit för två år sedan och allt som vi ännu inte har packat upp (en hel del) finns alltså här; från början ordentligt nedpackat i kartonger och lådor, men allteftersom tiden har gått har man kommit hit i jakt på något, röjt upp allt ur lådorna för att sedan trycka tillbaka det lite hur som helst.
Därför är de flesta lådor och kartonger nu knappt halvfulla medan innehållet ligger både högt och lågt.
Det är också detta rum som vi stänger in katten i under natten då hon blivit besatt av underjordens djävlar. Halv-galen som hon är och besatt av tanken på att komma ut har hon rivit ner ett antal lådor i ett försök att nå dörrhandtaget (alltför ofta har hon lyckats), och lekt i resten. Därav finns här också katthår på de mest märkliga ställen, så för allergiker: stig aldrig in i denna bunker!
Jag tror nu att ni har en klar bild av min nuvarande omgivning, och nu till saken:
Som jag sa satt jag här och såg mig omkring, det är en av de positiva sakerna med denna röra: man hittar alltid någonting att underhålla sig med i väntan på datorns uppvaknande.
Den här gången fick jag syn på ett av mina första fotoalbum. Jag förstår inte hur jag tidigare kan ha missat det.
Detta album innehåller en salig blandning av foton, men mestadels är det foton från 7:an. Och vilka foton sen!
Här har vi allt från gruppfoton till arrangerade foton där vi har gjort oss extra "fina".
Här får man också en bra insyn på våra idéer om vilka kläder som var "inne".
På ett gruppfoto från sista skoldagen i 7:an har vi först och främst mig: vit kjol som går under knäna, ett rosa linne som går ända upp i halsen och gympaskor. Detta är också ett av de få foton (jag agerade oftast fotograf) där man ser hur jag kämpat mot mina ögonbryn. Från den dagen då jag hittade och förstod hur en pincett fungerar tills det att mamma betala mig 1000kr för att låta ögonbrynen växa, gick jag omkring och såg konstant förvånad ut. Då mina ögonbryn började anta en mer naturlig form gick det upp för mig att det kanske inte var så snygg ändå med 2 mm tjocka maskar som låg formade som två uppochnervända U:n över ögonen. Det är nog främst av den orksaken som de flesta foton av mig mellan mitten av 7:an till slutet av sommarlovet är försvunna (eller brända).
Tillbaka till fotot: brevid mig sitter Jannike: mittbena, pikétröja, och gröna byxor. Helt okej om det inte vore för kjolen (randig i rosa och gult) som hon absolut skulle ha över byxorna.
Franzén: Jeansjacka och linne och ett par lösa byxor som man lätt kan ta för pyjamasbyxor (också randiga, men i rosa och vitt), och så självklart kompis-band runt vristerna.
Veronica kör på den tuffare stilen: det svarta snöret knutet runt halsen, svart nätlinne över vitt linne och likadana gröna byxor som Jannike, med likadana gympaskor som jag. Över oss står Cissi med glasögonen och kaxigt skrynklig skjorta över linnet. Hon får absolut pluspoäng för peace-tecknet, som i dagsläget är mer känt som familje-tecknet. Cissi - alltid före sin tid.
Slutligen har vi då Johanna som höll sig till en diskretare men dyrare stil än oss andra: den klassiska bondelid-tröjan.
Jag antar att det är Amanda som tog fotot och senare bilder visar även hennes smak: det stilfulla modet i svart&vitt. Vilket modelejon!
Men mina favoritfoton i albumet är ändå vår privata fest som vi arrangerade hemma hos Amanda på påsklovet. Kreativa som vi är kom vi på den magnifika idén att klä ut oss till påsk-kärringar (otippat?). Sagt och gjort, långa rutiga kjolar, förkläden och "Glad Påsk" skrivet i pannorna dansar vi loss till hitsen på stereon. Allteftersom dansen blir allt vildare blir vi bara varmare.
På de sista korten ser vi alla mer eller mindre smutsiga ut i ansiktet då fräknarna och skriften i pannan har smält samman till en enda krigsmålning.
Det måste tilläggas att Cissi åter igen får pluspoäng för sin tröja: en ljust gul stickad tröja med "Cecilia" skriver i ljust rosa över framsidan.
De som önskar se dessa foton i så kallat IRL kan kontakta mig på: myy_89@hotmail.com så bestämmer vi en tid och plats, samt kostnad.
I väntan på att datorn skulle starta satt jag här och tittade mig omkring samtidigt som jag smuttade på mitt kanel-te.
Först får jag nog beskriva rummet som vår dator står i. Det är detta rum som vi kallar för bomb-rummet här i familjen. Man är totalt isolerad, bakom de flesta väggar finns enbart berg, och här finns ingen möjlighet att ha ett enda fönster. Det är ett rum innanför tvättrummet, som man egentligen inte vet finns förrän man kommer in till tvättmaskinen.
Vi flyttade hit för två år sedan och allt som vi ännu inte har packat upp (en hel del) finns alltså här; från början ordentligt nedpackat i kartonger och lådor, men allteftersom tiden har gått har man kommit hit i jakt på något, röjt upp allt ur lådorna för att sedan trycka tillbaka det lite hur som helst.
Därför är de flesta lådor och kartonger nu knappt halvfulla medan innehållet ligger både högt och lågt.
Det är också detta rum som vi stänger in katten i under natten då hon blivit besatt av underjordens djävlar. Halv-galen som hon är och besatt av tanken på att komma ut har hon rivit ner ett antal lådor i ett försök att nå dörrhandtaget (alltför ofta har hon lyckats), och lekt i resten. Därav finns här också katthår på de mest märkliga ställen, så för allergiker: stig aldrig in i denna bunker!
Jag tror nu att ni har en klar bild av min nuvarande omgivning, och nu till saken:
Som jag sa satt jag här och såg mig omkring, det är en av de positiva sakerna med denna röra: man hittar alltid någonting att underhålla sig med i väntan på datorns uppvaknande.
Den här gången fick jag syn på ett av mina första fotoalbum. Jag förstår inte hur jag tidigare kan ha missat det.
Detta album innehåller en salig blandning av foton, men mestadels är det foton från 7:an. Och vilka foton sen!
Här har vi allt från gruppfoton till arrangerade foton där vi har gjort oss extra "fina".
Här får man också en bra insyn på våra idéer om vilka kläder som var "inne".
På ett gruppfoto från sista skoldagen i 7:an har vi först och främst mig: vit kjol som går under knäna, ett rosa linne som går ända upp i halsen och gympaskor. Detta är också ett av de få foton (jag agerade oftast fotograf) där man ser hur jag kämpat mot mina ögonbryn. Från den dagen då jag hittade och förstod hur en pincett fungerar tills det att mamma betala mig 1000kr för att låta ögonbrynen växa, gick jag omkring och såg konstant förvånad ut. Då mina ögonbryn började anta en mer naturlig form gick det upp för mig att det kanske inte var så snygg ändå med 2 mm tjocka maskar som låg formade som två uppochnervända U:n över ögonen. Det är nog främst av den orksaken som de flesta foton av mig mellan mitten av 7:an till slutet av sommarlovet är försvunna (eller brända).
Tillbaka till fotot: brevid mig sitter Jannike: mittbena, pikétröja, och gröna byxor. Helt okej om det inte vore för kjolen (randig i rosa och gult) som hon absolut skulle ha över byxorna.
Franzén: Jeansjacka och linne och ett par lösa byxor som man lätt kan ta för pyjamasbyxor (också randiga, men i rosa och vitt), och så självklart kompis-band runt vristerna.
Veronica kör på den tuffare stilen: det svarta snöret knutet runt halsen, svart nätlinne över vitt linne och likadana gröna byxor som Jannike, med likadana gympaskor som jag. Över oss står Cissi med glasögonen och kaxigt skrynklig skjorta över linnet. Hon får absolut pluspoäng för peace-tecknet, som i dagsläget är mer känt som familje-tecknet. Cissi - alltid före sin tid.
Slutligen har vi då Johanna som höll sig till en diskretare men dyrare stil än oss andra: den klassiska bondelid-tröjan.
Jag antar att det är Amanda som tog fotot och senare bilder visar även hennes smak: det stilfulla modet i svart&vitt. Vilket modelejon!
Men mina favoritfoton i albumet är ändå vår privata fest som vi arrangerade hemma hos Amanda på påsklovet. Kreativa som vi är kom vi på den magnifika idén att klä ut oss till påsk-kärringar (otippat?). Sagt och gjort, långa rutiga kjolar, förkläden och "Glad Påsk" skrivet i pannorna dansar vi loss till hitsen på stereon. Allteftersom dansen blir allt vildare blir vi bara varmare.
På de sista korten ser vi alla mer eller mindre smutsiga ut i ansiktet då fräknarna och skriften i pannan har smält samman till en enda krigsmålning.
Det måste tilläggas att Cissi åter igen får pluspoäng för sin tröja: en ljust gul stickad tröja med "Cecilia" skriver i ljust rosa över framsidan.
De som önskar se dessa foton i så kallat IRL kan kontakta mig på: myy_89@hotmail.com så bestämmer vi en tid och plats, samt kostnad.
Ännu en av våra tema-kvällar; Franzéns 13-årskalas, alla fick var sin färg, men det kanske ni redan har räknat ut..
2 kommentarer:
Herrejävlar rent ut sagt vad jag skrattade när jag läste detta inlägg! :D Speciellt om våra kläder på avslutningen! :D
haha ja döör! vilka tider! så sjukt kul vi haft!men snälla lägg upp bilderna! eller visa mig dom till jul iaf, jag är sååå nyfiken!
Skicka en kommentar