Happy Midsummer!

Är det inte typiskt att den dagen man sett fram emot så länge sabbas av sjukdom - när man ytterst sällan är sjuk annars!?

Det började igår och efter en hemsk natt med magknip och feber vaknade jag upp och insåg att ingenting hade blivit bättre av de få timmars sömn jag fått under natten. Malin och Malin peppade mig att ta mig upp ur sängen, bara det tog mig löjligt lång tid. En dusch i sittande ställning, någon timmas sömn och sminkning liggandes ner senare stapplade jag iväg till tunnelbanan, en väg som i vanliga fall tar mig knappt 2 min och 30 sek att gå men som nu gick på över 10 minuter.

Vid Marble Arch mötte jag sedan två aaaningen påverkade Malins som hade börjat festen klockan 11 men som ändå var förvånansvärt förstående gällande mitt humör (jag hade inte ätit sedan lunchtid dagen före, och de som känner mig vet hur äckligt oförskämd jag är med låg blodsockerhalt och dåligt med sömn).

Då jag i alla fall fått i mig några jordgubbar och Coca-Cola utan kolsyra visade sig livet inte vara så dumt ändå. Där satt vi i solskenet i sommarklänningar på en filt och med mat från IKEA som tjejerna köpt dagen innan, i ett hav av svenskar och med en löjligt liten midsommarstång i mitten. Dagen blev inte alls som jag tänkt mig, men det kommer fler chanser. Det var i alla fall bättre än förra årets midsommar på Rhodos...

Tanken var att vi skulle åka till Brighton imorgon, men så som jag mår tror jag inte att det blir av. Tyvärr är det den enda dagen som vi kan åka dit innan vi åker hem.

Jaja, jag får väl hoppas att ett mirakel sker tills imorn!

Hoppas ni alla hade en fin midsommar!

Precis som i Sverige på midsommar kom regnet med jämna mellanrum, men ingen lät sig slås ner av det. Då det regnade som värst hör man några meter bort: "jag tror änna att det börja klarna nu". En del saker gick helt enkelt inte att översätta för engelsmännen vi satt med...

Och så var det dags att även säga hej då till Helena som lämnar London imorgon. :(