Grisvarmt!

Jag skrev för inte så länge sedan om hur äckligt varmt det är i detta land för tillfället. Jag trodde inte att det kunde bli varmare än så, men det var fel för nu ÄR det varmare än så!

Min hjärna är som kokt gröt! Och det slabbet förväntas jag tänka med?

Dessutom har jag den fulaste linne-och-shorts-brännan i stan. Så går det när man tvingas vara utomhus med de små liven utan att ha möjlighet att slita av sig kläderna.

32 grader på dagarna och 22 på natten, och i mitt sovrum är det alltid 30 grader. Inte står det någonstans att det ska bli sämre väder heller. Gah!

Nog med klagosånger, det blir man bara deprimerad av att läsa. Men jag kan ju ta och sammanfatta det hela såhär: Aldrig att jag tillbringar ens en halv sommar i en storstad igen!

Idag såg jag Artling för sista gången i London. Hon beger sig hem till Sverige imorgon, och ikväll sitter jag barnvakt och kunde alltså inte säga hejdå ikväll.

Det blev alldeles för mycket sol i Green Park och nu har jag bränt mig i ansiktet. Det ser ut som att jag haft på mig solglasögon hela dagen... Konstigt, för det har jag inte haft alls.

Jaja, hur som helst. Lilla A sa häromdagen sin första hela mening. Blev riktigt imponerad men man får skratta åt vad han faktiskt sa:

Han pekade på en bok om en uggla och sa:

- "This book is awesome!"

Men kommentaren idag var ändå Artlings; igår såg hon den moderna tidens manligaste man som med sitt utseende har förstört våra liv; ingen kommer någonsin kunna mäta sig med honom, men alla kommer bli jämförda med honom*: Jude Law med sin son på Starbucks och sa idag att hon borde sagt någonting till honom:

- "Om vi skulle pratat med varandra så är det nästan så att jag skulle avboka min flygbiljett imorgon!"

* Hysterin över Jude Law är lite svår att förklara för dem som inte sett honom IRL, som vi så häftigt säger. Jag tänker inte ens försöka, men det ska sägas att han är God's masterpiece. Ta det hela med en näve salt.

Det var vi som var kvar, Malin, jag och Malin. Nu åker den svarta tofsen hem med flickan som bär den så snyggt på huvudet. <3

Hemma från att varit hemma

Tidigt igår morse tog flög jag hem till vackra Sverige för att överraska min lilla bror på hans studentmottagning. Gissa om han blev förvånad!
Det var riktigt lyckat, och jättekul att träffa alla gäster han bjudit. Vänner till familjen som man inte sett sedan förra året, på min student.
En trevlig kväll, frukost och slapp i solen och sedan var det dags att åka till flygplatsen igen.
Ett väldigt kort besök i Sverige - 33 timmar varav 10 jag sov och 6 jag reste med bil och buss.
När man ser Göteborg från luften och hör all svenska tänker man: Hemma! Vad skönt att vara tillbaka!
När man hör engelskan och tar tunnelbanan hem, hur varmt det än är och äckligt det än luktar, tänker man precis samma sak.
Jag vill inte tänka på när jag flyttar hem. 5 dagar nu sedan Dublin, 4 dagar till och så är det dags...

Värmeslag!

Idag har varit den varmaste dagen i världshistorien.. Jag är inne på min fjärde 0.7 liters flaska vatten, fönstret är öppet till max och jag har just tagit en kall dush. Och jag svettas!
Jag är förvånad att jag fortfarande är vid liv, värmekänslig som jag är.
Det pratades om att åka till Thailand i början av nästa år, men just nu är det det sista jag vill. Värme, bläääk!
Fick precis ett sms, dags att gå till parken och försöka lugna nerverna med något kallt att dricka. Har inte kommit på om det är kallare ute än inne.

Smell you later!

Parklife x 2

Att ringa från mobil till mobil här kostar skjortan medan sms är gratis. Därför är sms-krig oundvikliga och missförstånd uppstår titt som tätt. Igår skulle jag, Malin och Malin (hädanefter: Artling och Thunberg) träffas i en park på kvällen för lite vin och allmänt relaxande i kvällssolen. Det slutade då i missförstånd och jag förlorade kriget, vilket inte gjorde att mitt humör var på topp. På väg till tunnelbanan fick jag ännu ett sms av Thunberg, just som jag börjat släppa irritationen, "kom med gott humör nu, det blir mysigt" eller något i den stilen.

Om det är något man inte ska göra när jag är småsur så är det att kommentera det! Inte ens på det lilla försiktiga sätt som det sms:et.

Irritationen var tillbaka och då får jag en vass armbåge i sidan som får mig att nästan dänga huvudet in i väggen på väg nerför rulltrappan. En kvinna som tydligen hade bråttom går nerför rulltrappan förbi mig.

Fly förbannad börjar jag gå efter och lite diskret råkar jag tappa (....) min halvfulla 250ml juice som jag tog med mig hemifrån i hennes matkasse. Oops..

Må vara en av de sju dödssynderna, men oj vad mitt humör var bättre efter det.

Regent's park var vad som gällde även idag. Thunberg och jag tänkte egentligen ta och hyra en trampbåt, men rika är vi inte en onsdag eftermiddag, så det blev inte av.

Fruktsallad och solbränna är inte så dåligt det heller.

Igår

Det syns jättedåligt på bilden men det var tusentals svalor som flög omkring. Tänk då hur mycket mygg det var...

Otur!

Nej! Det är redan 20 grader varmt och klockan är inte ens 09.00...
Vad tråkigt också att jag jobbar tre timmar nu på morgonen (översättning: sitter på en bänk i en park medan lill-killen leker med sin lastbil i sanden) och sedan har ledigt resten av dagen.
Kan det bli värre?

Sunday in Brighton

Man ska aldrig säga aldrig! Det blev Brighton ändå, en underbar stad som jag gott skulle kunna tänka mig att bo i någon gång i mitt liv.
Malins peppande sms fick mig ur sängen (idag igen, varken första eller andra gången det är på det viset) och klockan 12 satt vi på tåget mot den omtalande staden vid havet.
Vi tittade lite på det som man tydligen ska titta på och la oss sedan på sten-stranden på min väl använda filt med lunchen som Malin så snällt hade gjort i ordning.
En perfekt söndag, och jag har sagt det förr men tänker säga det igen: Gudarna ska veta att det är vid havet jag hör hemma!
Som jag sa till pappa ikväll:
- "Och det luktade så gott av salt!"
- "Inte visste jag att de gjorde salt där..."

Ibland vill man förneka sina gener.

Bilder från dagen kommer i ett annat inlägg.

Happy Midsummer!

Är det inte typiskt att den dagen man sett fram emot så länge sabbas av sjukdom - när man ytterst sällan är sjuk annars!?

Det började igår och efter en hemsk natt med magknip och feber vaknade jag upp och insåg att ingenting hade blivit bättre av de få timmars sömn jag fått under natten. Malin och Malin peppade mig att ta mig upp ur sängen, bara det tog mig löjligt lång tid. En dusch i sittande ställning, någon timmas sömn och sminkning liggandes ner senare stapplade jag iväg till tunnelbanan, en väg som i vanliga fall tar mig knappt 2 min och 30 sek att gå men som nu gick på över 10 minuter.

Vid Marble Arch mötte jag sedan två aaaningen påverkade Malins som hade börjat festen klockan 11 men som ändå var förvånansvärt förstående gällande mitt humör (jag hade inte ätit sedan lunchtid dagen före, och de som känner mig vet hur äckligt oförskämd jag är med låg blodsockerhalt och dåligt med sömn).

Då jag i alla fall fått i mig några jordgubbar och Coca-Cola utan kolsyra visade sig livet inte vara så dumt ändå. Där satt vi i solskenet i sommarklänningar på en filt och med mat från IKEA som tjejerna köpt dagen innan, i ett hav av svenskar och med en löjligt liten midsommarstång i mitten. Dagen blev inte alls som jag tänkt mig, men det kommer fler chanser. Det var i alla fall bättre än förra årets midsommar på Rhodos...

Tanken var att vi skulle åka till Brighton imorgon, men så som jag mår tror jag inte att det blir av. Tyvärr är det den enda dagen som vi kan åka dit innan vi åker hem.

Jaja, jag får väl hoppas att ett mirakel sker tills imorn!

Hoppas ni alla hade en fin midsommar!

Precis som i Sverige på midsommar kom regnet med jämna mellanrum, men ingen lät sig slås ner av det. Då det regnade som värst hör man några meter bort: "jag tror änna att det börja klarna nu". En del saker gick helt enkelt inte att översätta för engelsmännen vi satt med...

Och så var det dags att även säga hej då till Helena som lämnar London imorgon. :(

Livstecken

Nu har det gått pinsamt länge sedan jag senaste skrev här. Och alldeles för många inlägg den senaste tiden har börjat med ursäkter över min brist på engagemang gällande bloggen.
Det är knappt tre veckor kvar tills jag lämnar mitt liv här och flyttar hem på obestämd framtid och tills dess bör jag ju kunna skriva en rad eller två oftare än med tre veckors mellanrum.
Hur som helst, till saken! En hel del har hänt, bl.a. har min lilla söta My-kamera blivit snodd och med den försvann även många många bilder.
Jag tänker inte skriva ett mördande långt inlägg med vad jag har gjort i detalj den senaste tiden, istället kommer här lite bilder:

Helena och jag tog tåget till Greenwich.

London på avstånd

Hannah sa hej då och flyttade hem till Sverige.

Lina och jag pimplade vin vid Themsen.

Detta följdes av utgång med Helena.

Hemgång i gryningen.

Relaxing under molnen i Regent's Park.

Malins kompis Evelina kom på besök.

Myste med celebs på Madame Tussauds (tvek om det var värt de 25 punden..)

Skamvrån!

Något som lätt var värt pengarna var Hamlet! Särskilt när Jude Law spelar huvudrollen! 3 timmars dregel. (Han ser till och med bättre ut IRL)

Tacka Malin och Evelina som köade i tre timmar för att få tre av de 30 biljetter som såldes!

Helgen efter åkte jag till Sverige för att titta på lilla bror som tog studenten i Västerås. Eva hämtade mig på flygplatsen i den här lilla skönheten. Total överraskning!

Nu är han pilot på riktigt!

Från Västerås till Lysekil. Och där var allt som vanligt:

Amanda var en av många gamla godingar jag träffade.

Övriga saker som har hänt: Lina har även hon flyttat hem och på söndag åker Helena. Malin.A har kommit tillbaka från Kanada och pappa har köpt en till båt!

Imorn firas midsommar i Hyde park! Får väl skriva ännu ett inlägg efter helgen.

Vi ses om tre veckor!