Work work work

Sedan mamma K åkte iväg till landet långt borta har jag varit mamma på heltid. Gudarna ska veta att jag är slutkörd! Och då hon åkte igår...
Om jag ska vara ärlig så har det kommit stunder då en svag tanke letat sig in i mitt medvetande: "Det skulle inte vara så dumt med en sån där liten knodd ändå, kanske man skulle skaffa sig en sån snart..."
Det har varit då lilla A har varit extra snäll, pussats och kramat, sagt "Mimi nice" ett par extra gånger och för stunden sitter lugn och tyst i sandlådan med sin traktor.
Men (MEN!!!) så är det ju så att det alltid finns en baksida... Jag insåg idag att jag kanske aldrig blir redo att skaffa barn. Jag ska inte gå in på detaljer men ingredienserna till soppan var en trasig blöja (bara det, alltså. Borde få ersättning från tillverkarna för järnspikar vad en sån "liten" detalj gör... Om vi varit hemma skulle det vara en sak men nu var vi i lekparken, utan ombyte...), en stortjutandes trött två-åring, en ännu tröttare My, regn, tidspress och samtidigt pratar jag i telefon.
Jösses... Vart får människor styrkan ifrån?