Mitt år i London: Kaos

Ett land så vant vid regn trodde man inte skulle krascha så totalt när det istället faller snö!

Det är skrattretande vilken uppståndelse det blev över denna snö. Tydligen har det inte snöat såhär på närmare 20 år, och folk beter sig som att 20 cm snö är en historisk händelse.

Det började på söndagskvällen och fortsatte sedan hela måndagen för att sedan börja smälta bort på kvällen, frysa igen, smälta och nu frysa igen.

Kort och gott har här varit ganska bra med snö, inte så mycket som media nog har låtit resten av världen tro, men bra med snö helt enkelt. Tunnelbanan slutade gå, bussarna slutade gå, människor slutade gå. I alla fall till jobbet.

På måndagen var alla hemma, barn som vuxna, för att det inte fanns något sätt att ta sig fram på. Bilarna stod stilla under lager av snö, och vägarna var orörda.

Under min promenad på eftermiddagen fick jag se vad engelsmännen gör när det snöar och de slipper gå till jobbet: de bygger snögubbar!

Jag tror aldrig att jag har sett så mycket snögubbar! Överallt, framför varenda dörr, i varenda park, utanför i alla fall varannan affär. Snögubbar i alla former och storlekar.

Alla var barn i måndags, men nu har vardagen kommit ikapp. Snön som smält och frusit om vartannat har förvandlats till blankis på vägar och trottoarer, vilket är livsfarligt. Än så länge har jag hållit mig på fötter under mina turer med barnvagnen, men en och annan trafikolycka har inträffat.

Idag blev den första dagen den här veckan som jag åkte tuben. Igår varnade man för att åka tunnelbana för alla huliganer som tydligen skulle härja p.g.a. diverse fotbollsmatcher. Hur det verkligen var med det där, det vet jag inte..

Så det jag har sysslat med de senaste dagarna är att bygga snögubbar, se ut som bambi på hal is och så har jag lyckats bli sjuk igen. Nu är det dock halsen, och för det får man kanske vara tacksam. Slut på spyor för min del.

Här kommer lite bilder från de senaste dagarna: