Gott Nytt År!

Jag satt i bilen förut och filosoferade och kom att tänka på nyårsafton 2007 och mitt bästa practical joke ever!

Strax efter julafton förra året åkte jag, min (dåvarande) pojkvän och hans kompisar till Österrike för lite skidåkning i Alperna.

I det lilla samhället vi bodde i fanns det tre uteställen, och det var alltså där vi hängde på nyårsafton.

Strax efter klockslaget tappade vi bort varandra, hur detta nu kunde ske på ett så litet ställe, och kvar var jag och en av dessa kompisar. Efter att ha letat en stund efter de andra bestämde vi oss för att köra vårt eget race.

Vi kalasade runt på dessa tre ställen och hade jättekul, och jag lärde mig väl mer tyska då än jag gjorde på hela året i skolan. När kompisen tröttnade på mina tyska/italienska/engelska konversationer ville han ha en bra raggningsreplik som han kunde fiska lite sällskap med.

- "Gutes neues Jahr" var det enda jag kunde komma på (för er vars tyskakunskaper inte sträcker sig så långt betyder detta "gott nytt år"). Det säger ganska mycket om mina tyskakunskaper att inte komma på nåt flirtigare än så.

- "Och om någon annan säger så till dig så svarar du med 'Die Samen'", sa jag.

Kvällen fortsatte och kompisen var nöjd med vad jag hade lärt honom, någon tjej hittade han dock inte... Kanske för att "die Samen" på tyska betyder sperman...

Visst var det kanske lite fult gjort av mig, men jag kunde inte hålla mig!

Men man kan ju inte anklaga honom för att inte reagera, vem som helst icke-tysktalande skulle kunna gå på den, och jag hade kalaskul när jag hörde honom oskyldigt ropa "die Samen" åt höger och vänster.

Jag kommer sent glömma hans min när jag några dagar senare berättade det för honom.

GOTT NYTT ÅR TILL ER ALLA!

4 dagar kvar

Tre härliga dagar i Trysil med lagom många minusgrader och fantastiskt väder! Synd att det var den första och sista gången med skidåkning för min del den här säsongen, men det får jag helt enkelt ta igen nästa år.

Julafton var jättemysig hemma hos Evas bror, eller vår nästan-morbror kanske man ska säga. Det ser ut som att jag och Christian har fått oss en ny släkt, och vem säger nej till en nästan-syster, två nästan-kusiner och nästan-morföräldrar?

4 dagar kvar till England, London och alla underbara vänner som väntar på mig! :D

(egentligen kommer det vara jag som väntar på dem eftersom de är hemma över julen och kommer tillbaka ett par dagar senare)

God Jul!

Den välkända natten före julafton. Spänningen som kröp under skinnet på en medan man låg under täcket och väntade på sömnen.

Riktigt likadant är det väl inte nuförtiden när man är gammal och grå, men nog ser jag fram emot morgondagen för det. Vi ska som sagt till Oslo till Evas brors familj, och även om den där barnsliga julglädjen har lämnat mig så tror jag nog att vi alla kommer se den hos Evas brorsdöttrar som snart är 10. Jag tror till och med att pappa har fått i uppdrag att vara tomte. Det var ett tag sedan man såg honom som det.

Julskivan för bilresan imorgon är nu klar också. För att få oss alla i rätt stämning är den det enda som får spelas under morgonen.

Trots vistelsen i Norge så går vi inte miste om vår älskade Karl- Bertil Jonssons julafton. Norge är så häftiga att de också har svenska kanaler. :D

Inte för att hänga ut Berger, men då jag fick höra att hon inte hade den blekaste om vem Karl-Bertil var så tänkte jag allvarligt på min och PW's idé om kursen "Allmänbildning A" kanske inte var en så dålig idé ändå för vår älskade Johanna. Men oroa dig inte, jag har ju en tendens att fylla i det du har missat Berger. ;) Sen vet jag inte om Pontus som lärare vore något att hänga i granen... (Haha!)

Min tanke var att lägga upp en nydelig (norska för er som undrar, jag övar inför imorgon då flickorna inte är lika vana vid svenska som jag vid norska) bild på Molly med tomteluva, men i vimlet hittar jag inte denna bild. I mitt sökande hittade jag dock en annan, som nog är ett av de fulare bilderna som har tagits på denna hund. Hennes i vanliga fall slämmiga men aldrig så mysiga hundläppar var antagligen vid detta tillfälle aningen torra och fastnade på så vis på ett mycket underligt vis, ja ni får snart se själva. Det var jag och pappa som så vanligt jävlas med hundstackaren. Aldrig får hon vara i fred.

Nyheterna idag är väl att jag har träffat Linnörd, men det var också det enda som jag kommer träffa henne innan jag åker. Men det har i alla fall fått mig att skriva Geneve på listan över saker att göra under våren. Jag har också pratat med min nya familj, och jag m.fl. var lite oroliga när jag inte hört av dem på ett tag, men allting är i sin ordning och jag ser så fram emot att träffa dem. Den 3/1 bär det alltså av igen.

För att få sagt det jag skulle få sagt: God Jul på er allesammans, eller God Ful om ni föredrar det.

Jag är tillbaka i Lysekil igen den 29/12! Ha en trevlig jul!

PS: Johanna, Karl-Bertil Jonssons julafton börjar klockan 19:00 på SVT1!

Det är höjdpunkten på hela dagen så jag hoppas du ser det, och alla andra såklart. Den dagen de tar bort detta program tar de bort julen. Länge leve Karl-Bertil Jonsson!

Mollys solskensleende!

Framtidsplaner

Något som i alla fall är säkert är att studierna får vänta ett par år för min del.
En bra början är ju att först komma underfund med vad man ska plugga... Detta skulle jag kunna gräva mig ner i totalt och nojja mig över vad i hela fridens namn jag ska göra, men inte blir det varken roligare eller bättre av det.
Jag är lite av ett planeringsfreak, men jag nöjer mig med att planera den närmaste tiden.
Samtalet med pappa förut gjorde ju dock att min fantasi skenade iväg åt alla håll och kanter, och jag satte mig ner för att skriva en lista över saker jag vill göra och platser jag vill besöka.
Det ser ut på följande sätt (ordningen är oväsentlig):

- Jobba på skidort
- Plugga spanska, helst Barcelona
- Tågluffa i Europa
- Volontärarbeta, gärna Perú eller Costa Rica (ska du med Berger? :D)
- Resa runt i Asien
- Åka till Nya Zealand
- Åka till Kuba
- Karibien!

Jösses, det var en del saker till men minns inte för tillfället. En jorden-runt-resa är ju ingenting man säger nej till heller..
Men som vanligt är problemet pengar. :P Trots det ska jag se till att göra allt jag vill!
Men först och främst har vi England + engelska-studierna, och sedan får jag ta mig tid till att ta det jädra körkortet.

Det löser sig! :D Jag älskar planerna, och jag älskar att jag vill, vågar och kan! :D

Möllborgs återkomst!

Elin kommer hem över helgen! :D

För 6 år sedan...

På grund av hälsoskäl och av respekt för inblandade publiceras inga bilder, men för att stilla människors nyfikenhet ska jag ge er en detaljerad beskrivning av följande händelse:
I väntan på att datorn skulle starta satt jag här och tittade mig omkring samtidigt som jag smuttade på mitt kanel-te.
Först får jag nog beskriva rummet som vår dator står i. Det är detta rum som vi kallar för bomb-rummet här i familjen. Man är totalt isolerad, bakom de flesta väggar finns enbart berg, och här finns ingen möjlighet att ha ett enda fönster. Det är ett rum innanför tvättrummet, som man egentligen inte vet finns förrän man kommer in till tvättmaskinen.

Vi flyttade hit för två år sedan och allt som vi ännu inte har packat upp (en hel del) finns alltså här; från början ordentligt nedpackat i kartonger och lådor, men allteftersom tiden har gått har man kommit hit i jakt på något, röjt upp allt ur lådorna för att sedan trycka tillbaka det lite hur som helst.
Därför är de flesta lådor och kartonger nu knappt halvfulla medan innehållet ligger både högt och lågt.
Det är också detta rum som vi stänger in katten i under natten då hon blivit besatt av underjordens djävlar. Halv-galen som hon är och besatt av tanken på att komma ut har hon rivit ner ett antal lådor i ett försök att nå dörrhandtaget (alltför ofta har hon lyckats), och lekt i resten. Därav finns här också katthår på de mest märkliga ställen, så för allergiker: stig aldrig in i denna bunker!
Jag tror nu att ni har en klar bild av min nuvarande omgivning, och nu till saken:

Som jag sa satt jag här och såg mig omkring, det är en av de positiva sakerna med denna röra: man hittar alltid någonting att underhålla sig med i väntan på datorns uppvaknande.
Den här gången fick jag syn på ett av mina första fotoalbum. Jag förstår inte hur jag tidigare kan ha missat det.
Detta album innehåller en salig blandning av foton, men mestadels är det foton från 7:an. Och vilka foton sen!
Här har vi allt från gruppfoton till arrangerade foton där vi har gjort oss extra "fina".
Här får man också en bra insyn på våra idéer om vilka kläder som var "inne".

På ett gruppfoto från sista skoldagen i 7:an har vi först och främst mig: vit kjol som går under knäna, ett rosa linne som går ända upp i halsen och gympaskor. Detta är också ett av de få foton (jag agerade oftast fotograf) där man ser hur jag kämpat mot mina ögonbryn. Från den dagen då jag hittade och förstod hur en pincett fungerar tills det att mamma betala mig 1000kr för att låta ögonbrynen växa, gick jag omkring och såg konstant förvånad ut. Då mina ögonbryn började anta en mer naturlig form gick det upp för mig att det kanske inte var så snygg ändå med 2 mm tjocka maskar som låg formade som två uppochnervända U:n över ögonen. Det är nog främst av den orksaken som de flesta foton av mig mellan mitten av 7:an till slutet av sommarlovet är försvunna (eller brända).
Tillbaka till fotot: brevid mig sitter Jannike: mittbena, pikétröja, och gröna byxor. Helt okej om det inte vore för kjolen (randig i rosa och gult) som hon absolut skulle ha över byxorna.
Franzén: Jeansjacka och linne och ett par lösa byxor som man lätt kan ta för pyjamasbyxor (också randiga, men i rosa och vitt), och så självklart kompis-band runt vristerna.
Veronica kör på den tuffare stilen: det svarta snöret knutet runt halsen, svart nätlinne över vitt linne och likadana gröna byxor som Jannike, med likadana gympaskor som jag. Över oss står Cissi med glasögonen och kaxigt skrynklig skjorta över linnet. Hon får absolut pluspoäng för peace-tecknet, som i dagsläget är mer känt som familje-tecknet. Cissi - alltid före sin tid.
Slutligen har vi då Johanna som höll sig till en diskretare men dyrare stil än oss andra: den klassiska bondelid-tröjan.
Jag antar att det är Amanda som tog fotot och senare bilder visar även hennes smak: det stilfulla modet i svart&vitt. Vilket modelejon!

Men mina favoritfoton i albumet är ändå vår privata fest som vi arrangerade hemma hos Amanda på påsklovet. Kreativa som vi är kom vi på den magnifika idén att klä ut oss till påsk-kärringar (otippat?). Sagt och gjort, långa rutiga kjolar, förkläden och "Glad Påsk" skrivet i pannorna dansar vi loss till hitsen på stereon. Allteftersom dansen blir allt vildare blir vi bara varmare.
På de sista korten ser vi alla mer eller mindre smutsiga ut i ansiktet då fräknarna och skriften i pannan har smält samman till en enda krigsmålning.
Det måste tilläggas att Cissi åter igen får pluspoäng för sin tröja: en ljust gul stickad tröja med "Cecilia" skriver i ljust rosa över framsidan.

De som önskar se dessa foton i så kallat IRL kan kontakta mig på: myy_89@hotmail.com så bestämmer vi en tid och plats, samt kostnad.

Ännu en av våra tema-kvällar; Franzéns 13-årskalas, alla fick var sin färg, men det kanske ni redan har räknat ut..

Att tvinga fram "äkta" julkänsla

I vanliga fall är det nog jag som är mest för julen, men i år har den där härliga julkänslan varit som bortblåst. Personligen tror jag att det beror på att jag har varit mer fokuserad på vad jag ska göra efter jul och nyår, men nu när allt det har löst sig så har jag bestämt mig för att tvinga fram julkänslan!

Det görs med en smörig julskiva som står på dag som natt, julbak, julstädning och pynting av huset. Nu jäklar räcker det, här ska lagas jul!

Mitt rum luktar nu bedåårande med en apelisin som blivit massakerad av nejlikor och strypt med ett rött band. Fast lika glad för det är jag, men gladast är nog räven!

Lill-julafton firas med oss fyra här i Lysekil, på julaftons morgon åker vi vidare till snön i Oslo där vi ska fira julafton med Evas brors familj och Siri. Det ska bli jättekul och närmare än så kommer jag inte en julafton med släkten.

På juldagen åker vi ännu längre norrut till Trysil där det blir skidåkning. Som jag längtar. Vad det blir på nyårsafton är ännu inte bestämt, antingen Skövde eller Nyköping med Malin.

Men nu väntar städningen!

På söndag kommer Christian hem. :)

En omstart!

Goda nyheter gott folk, jag har hittat mig en ny familj!
Orsaken till torkan här på bloggen är att jag nu är hemma i kära gamla Lysekil, men också för att 2009 för min del har varit en enda röra.
Jag har inte haft en aning om vad jag ska göra, om jag ska leta ny familj i London eller om jag ska ta nya tag och hitta på nåt annat. Det fanns en tanke om att flytta ihop med Malin i Stockholm (oavsett vad det stod i tidigare inlägg), men jag lämnar nu Malin för London.
London och London, en bit utanför storstan blir det, men inte gör det mig någonting.
En sak har jag i varje fall lärt mig: familjen är viktigare än läget.

Allting blev bestämt ikväll och familjen verkar nästan gladare än vad jag är att jag ska komma. Dottern i familjen och jag har mailat och det senaste hon skrev var att hon har skrivit en saga till mig som jag ska få när jag kommer. :)
Det är två barn: en pojke på 6 år och en flicka på 8 år.
Ovissheten om framtiden har gjort mig allt annat än pigg och glad, men nu är jag tillbaka! Och det med 100% ny styrka!

Familjen verkar helt underbar och jag ska börja studera engelska under dagarna. Nästa gång jag återvänder till detta kalla men älskade land så kommer det vara med en perfekt brittisk engelska i bagaget!
Som jag älskar den här känslan; man lämnar allt för något totalt okänt, men samtidigt känner man sig trygg.

"Du vågar för att du vet att det finns någon som älskar dig" som prästen sa.

Vi ses nästa år tjejer! ;)

Mys-Stockholm?

Tredje dagen här i Stockholm, och trots att det inte riktigt är min typ av stad så har jag och Malin haft det underbart kul tillsammans!

Man kan ju undra hur det kommer bli här när jag åker, i och med att jag kom samma dag som hon fick nyckeln till lägenheten (hennes morbrors lägenhet, själv tillbringar han vintern i Thailand), så vet hon inte riktigt hur det är att leva ensam. Jag misstänker att jag kommer bli saknad.

Fredagen var alltså dagen då jag kom. Jag träffade Therese som jag inte sett sedan hon senast var i London. Så kul att ses igen, och hon fick ta hand om mig i denna stora stad tills Malin kom från Nyköping.

På lördagen var det dags för mig att klara mig själv. Malin var på jobb-introduktion och jag hade ett par timmar för mig själv. Jag hann med en del julklappsshopping och att gå vilse innan jag kom på rätt tunnelbana hemåt igen. Jag skrattade nästan högt då jag såg tunnelbane-kartan. Själv är man ju van vid Londons system - aningen större...

Från Gullmarsplans stopp till lägenheten är det för nära för att gå vilse, inte ens jag lyckades med det. Om man ser globen så är lägenheten 100 meter åt vänster. 5 minuter tar det att gå, eller en cigg säger Malin som mäter avstånd i cigaretter hon hinner röka.

På kvällen blev det mat och vin och en tanke på utgång, men motsatsen till B Gustavsson: ut! Vi kommer ju knappt in.

Stockholms uteliv = KÖ!

Var är Gareth när man behöver honom, undrar Malin och syftar på kontaktpersonen i London.

Idag har det blivit julklappsshopping för min del och efter imorgon är alla klappar köpta. Underbart att vara ute i tid, men ack vad det svider i plånboken.

Imorgon är det också dags för Malin och Therese att träffas för första gången. För er som inte hänger med i svängarna: Malin kom till den familj som Therese lämnade. Så de har nog en del att prata om skulle jag tro.

Det var min helg här i Stockholm, och jag kan ju säga så mycket som att mysstockholm.blogspot.com kommer inte att hända.

Efter all denna text bjuder jag på lite bilder från de senaste dagarna:

För gammal för Lysekil?

Lysekil, min hemstad i mitt hemland. Kan man växa ur en stad?

Redan när jag kom in på sjökanten första kvällen jag kom till stan, kändes det som att ta på sig en sko på fel fot; fel fel fel, men ändå lite rätt (rätt kroppsdel i skons fall - oj vilken dålig liknelse...)
Allting var desamma, jag ska försöka säga detta på ett icke-elakt sätt, men människorna var desamma, musiken var desamma. Det kunde lika gärna varit hösten 07.
Efter 3 (!) veckor är jag redan färdig att dra vidare, så för min del blir det Stockholm - ett försök till att tillfredställa mitt behov av storstads-tempot.
Här är ju gatorna tomma redan kl 17..

Ta det inte på fel sätt; jag är jätteglad att vara hemma och träffa alla kära kompisar och min älskade familj, samt irriterande men ack så saknade djur.
Jag saknar bara London så mycket, alla människor, språket, staden - allt! Jag ser verkligen fram emot att komma tillbaka!

Så, imorgon åker pappa och jag till Västerås och hälsar på min ohängda bror och därifrån blir det tåget till Malin. När (om) jag kommer hem återstår att se. ;)

Ha det fint allihop! ♥

Home sweet home

Det stämmer; My is back in town!
För er som jag ännu inte har hunnit träffa kommer detta kanske som en surprise, men här är jag i alla fall. Just nu i Bergers säng och lyssnar på hennes sång i duschen.
Jag är tillbaka efter några kaotiska dagar i London, dramatik som jag varken orkar eller vill skriva om här.
Under 6 veckor har ni chans att boka in en tid för lite umgänge, sedan planerar jag att åka tillbaka till den undebara stad som jag än inte är färdig med.

För mina saknade London-vänner: Oroa er inte, en och annan rad kommer säkert publiceras här, trots att jag är tillbaka i den lilla håla jag vuxit upp i.
Dessutom måste vi alla ses i Stockholm någon gång då alla är hemma igen, alla Therese:or vi känner, Malin, Lina, jag och Hannah!

För er andra: Ikväll hittar ni mig med mina nära och kära på sjökanten (London-vänner: Sjökanten är Lysekils svar på Maddox. ;) Det enda ställe som är öppet en lördagskväll i november).
Jag hoppas vi ses där!

Lördag med Malin och Lina + 2

Baskiluskerna har attackerat mig igen. Nu med halsont och en aning feber.
Tuppuren igår eftermiddag gjorde sitt, och inte förrän vid tre i natt somnade jag igen. Tre och en halv timma senare steg jag upp för att ha barnen på morgonen.
Jag har lyckats hålla mig vaken sedan dess så det är kanske inte så konstigt att mina ögon är rödkantade vid det här laget.

Malin och Lina har haft två vänner här över helgen och desamma gäller Hannah. Framför mig såg jag en lugn lördag nedkrupen i sängen med te som enda energikälla, men det var inte riktigt vad de andra hade tänkt sig.
Malin fick upp mig och redan halv två steg jag upp från tunnelbanan vid Marble Arch. Där fick jag hälsa på Alexandra och Simin.
Vi strosade runt på Oxford Street och hamnade till sist på Carnaby Street där vi satte oss på Starbucks uteservering och drack varm choklad och åt muffins.
Där fick vi också lite underhållning av en kille som uppträdde på gatan med sina färdigheter; beatboxing.
Trots min skeptiska läggning till påhitt som detta övertygades jag då han faktiskt fick till "Seven Nation Army" av The White Stripes riktigt bra.
Härlig kille, det där.

Halv åtta sågs vi igen vid vår kära mötesplats, trädet. Uppdraget var nu mat vilket vi slutligen hittade på Bella Italia. Ett ställe som alltid går hem. Där satte jag sprätt på det sista av min lön, så nu får jag använda mig av mina sparade mynt. Tyvärr är där nog mest 1 och 2 pence:are.
Jag har ju klarat mig tidigare på knäckebröd och te, så nog ska det gå de närmaste tre dagarna också.

Imorgon är det kyrkan som gäller! Vår söndagstradition som försvann i och med att Therese 1 åkte hem, börjar faktiskt komma tillbaka.

Nu är det läggdags! God natt! ♥

Polly Fjolly

Varje dag i Hyde Park leker alla möjliga hundar. Allt från små råttor till mindre älgar.

Häromdagen såg jag en så fin irländsk setter, och jag kom på att jag faktiskt saknar Molly.

Bara någon dag innan min avresa:

Senaste nytt: Jag slutar!

Det är officiellt: Jag säger upp mig!

Aldrig trodde jag att jag skulle stå i den här situationen - valet mellan att stanna eller åka.
Av olika anledningar valde jag det sistnämnda.
London passar mig perfekt, au pair- livet, inte lika perfekt.
Frågorna snurrar nu runt i huvudet: kommer min biljett tillbaka till London att användas den 3:e januari? Kommer myslondon att fortsätta även 2009? Kommer myslondon bli mysbarcelona istället? Vart FAN ska jag ta vägen???
Frågorna är många, och jag klättrar snart på väggarna efter svar. Ångesten äter upp mig innifrån.

2008 var ett trevligt år; studenten - ett avslut, London - en början. En början på vad som skulle bli ett fantastiskt år, men som nu har krymp ihop till knappt fyra månader.
2009 är nu för mig ett mysterium. Det återstår att se vad lösningen är...

London - ännu en Therese

Ännu en Therese återvänder till hemlandet. Vår familj har expanderat och bestod en gång i tiden av fem medlemmar, men nu är vi alltså fyra.
Therese 2 är en genomsnäll och omtänksam människa, men hennes värdfamilj uppskattade henne inte. Faktum är att de förtjänade henne inte.
En dramatisk natt slutade i ett tårögt avsked, och nu är vår goda kamrat tillbaka i Sverige.
Det är mörka tider i London, det ska ni veta, och det är dels därför jag har varit aningen inaktiv då det gäller bloggandet.
Hösten kom med sämre tider, inte bara i finansvärlden, men också i vår värld.

Fortsättning följer...

Ett enormt FÖRLÅT

Till Pontan och alla de andra trogna läsarna.
Ett stort Förlåt!
Jag vet hur jag förgyllde era liv, och hur ni återgäldade detta med dessa omtänksamma kommentarer.
Jag minns hur Berger med kärlek skrev hur hon önskade att ekorrs-jäveln skulle bitit av mig handen.. ack ja, vilka minnen!

Men med nya krafter kommer nya inlägg. Jag behövde en paus, precis som vår allas blondinbella. Om ni bara visste hur bloggandet tar på krafterna! Om ni bara visste...
Det är ett hårt liv, men med min paus har jag funnit mig själv, och jag tackar för ert stöd, mina kära läsare!

Välkommen tillbaka!

Min första tanke var: Allt ska bort!
Tänkt och gjort, i några snabba klick var allting borta. Varenda ord, varenda bild. Allt.
Men så funderade jag under kvällen som gick... Det kändes bra, men samtidigt tråkigt.
Hannah var uppriktigt ledsen, vad ska hon nu göra på sin lediga tid när hon inte längre kan klicka sig in här och läsa?
Så för att Hannah skulle sluta gråta fick jag helt enkelt återuppta bloggandet; med en liten annan stil, men med samma person bakom tangentbordet!

Här är Mys fortsättning i London!