Home sweet home

Det stämmer; My is back in town!
För er som jag ännu inte har hunnit träffa kommer detta kanske som en surprise, men här är jag i alla fall. Just nu i Bergers säng och lyssnar på hennes sång i duschen.
Jag är tillbaka efter några kaotiska dagar i London, dramatik som jag varken orkar eller vill skriva om här.
Under 6 veckor har ni chans att boka in en tid för lite umgänge, sedan planerar jag att åka tillbaka till den undebara stad som jag än inte är färdig med.

För mina saknade London-vänner: Oroa er inte, en och annan rad kommer säkert publiceras här, trots att jag är tillbaka i den lilla håla jag vuxit upp i.
Dessutom måste vi alla ses i Stockholm någon gång då alla är hemma igen, alla Therese:or vi känner, Malin, Lina, jag och Hannah!

För er andra: Ikväll hittar ni mig med mina nära och kära på sjökanten (London-vänner: Sjökanten är Lysekils svar på Maddox. ;) Det enda ställe som är öppet en lördagskväll i november).
Jag hoppas vi ses där!

Lördag med Malin och Lina + 2

Baskiluskerna har attackerat mig igen. Nu med halsont och en aning feber.
Tuppuren igår eftermiddag gjorde sitt, och inte förrän vid tre i natt somnade jag igen. Tre och en halv timma senare steg jag upp för att ha barnen på morgonen.
Jag har lyckats hålla mig vaken sedan dess så det är kanske inte så konstigt att mina ögon är rödkantade vid det här laget.

Malin och Lina har haft två vänner här över helgen och desamma gäller Hannah. Framför mig såg jag en lugn lördag nedkrupen i sängen med te som enda energikälla, men det var inte riktigt vad de andra hade tänkt sig.
Malin fick upp mig och redan halv två steg jag upp från tunnelbanan vid Marble Arch. Där fick jag hälsa på Alexandra och Simin.
Vi strosade runt på Oxford Street och hamnade till sist på Carnaby Street där vi satte oss på Starbucks uteservering och drack varm choklad och åt muffins.
Där fick vi också lite underhållning av en kille som uppträdde på gatan med sina färdigheter; beatboxing.
Trots min skeptiska läggning till påhitt som detta övertygades jag då han faktiskt fick till "Seven Nation Army" av The White Stripes riktigt bra.
Härlig kille, det där.

Halv åtta sågs vi igen vid vår kära mötesplats, trädet. Uppdraget var nu mat vilket vi slutligen hittade på Bella Italia. Ett ställe som alltid går hem. Där satte jag sprätt på det sista av min lön, så nu får jag använda mig av mina sparade mynt. Tyvärr är där nog mest 1 och 2 pence:are.
Jag har ju klarat mig tidigare på knäckebröd och te, så nog ska det gå de närmaste tre dagarna också.

Imorgon är det kyrkan som gäller! Vår söndagstradition som försvann i och med att Therese 1 åkte hem, börjar faktiskt komma tillbaka.

Nu är det läggdags! God natt! ♥

Polly Fjolly

Varje dag i Hyde Park leker alla möjliga hundar. Allt från små råttor till mindre älgar.

Häromdagen såg jag en så fin irländsk setter, och jag kom på att jag faktiskt saknar Molly.

Bara någon dag innan min avresa:

Senaste nytt: Jag slutar!

Det är officiellt: Jag säger upp mig!

Aldrig trodde jag att jag skulle stå i den här situationen - valet mellan att stanna eller åka.
Av olika anledningar valde jag det sistnämnda.
London passar mig perfekt, au pair- livet, inte lika perfekt.
Frågorna snurrar nu runt i huvudet: kommer min biljett tillbaka till London att användas den 3:e januari? Kommer myslondon att fortsätta även 2009? Kommer myslondon bli mysbarcelona istället? Vart FAN ska jag ta vägen???
Frågorna är många, och jag klättrar snart på väggarna efter svar. Ångesten äter upp mig innifrån.

2008 var ett trevligt år; studenten - ett avslut, London - en början. En början på vad som skulle bli ett fantastiskt år, men som nu har krymp ihop till knappt fyra månader.
2009 är nu för mig ett mysterium. Det återstår att se vad lösningen är...

London - ännu en Therese

Ännu en Therese återvänder till hemlandet. Vår familj har expanderat och bestod en gång i tiden av fem medlemmar, men nu är vi alltså fyra.
Therese 2 är en genomsnäll och omtänksam människa, men hennes värdfamilj uppskattade henne inte. Faktum är att de förtjänade henne inte.
En dramatisk natt slutade i ett tårögt avsked, och nu är vår goda kamrat tillbaka i Sverige.
Det är mörka tider i London, det ska ni veta, och det är dels därför jag har varit aningen inaktiv då det gäller bloggandet.
Hösten kom med sämre tider, inte bara i finansvärlden, men också i vår värld.

Fortsättning följer...

Ett enormt FÖRLÅT

Till Pontan och alla de andra trogna läsarna.
Ett stort Förlåt!
Jag vet hur jag förgyllde era liv, och hur ni återgäldade detta med dessa omtänksamma kommentarer.
Jag minns hur Berger med kärlek skrev hur hon önskade att ekorrs-jäveln skulle bitit av mig handen.. ack ja, vilka minnen!

Men med nya krafter kommer nya inlägg. Jag behövde en paus, precis som vår allas blondinbella. Om ni bara visste hur bloggandet tar på krafterna! Om ni bara visste...
Det är ett hårt liv, men med min paus har jag funnit mig själv, och jag tackar för ert stöd, mina kära läsare!

Välkommen tillbaka!

Min första tanke var: Allt ska bort!
Tänkt och gjort, i några snabba klick var allting borta. Varenda ord, varenda bild. Allt.
Men så funderade jag under kvällen som gick... Det kändes bra, men samtidigt tråkigt.
Hannah var uppriktigt ledsen, vad ska hon nu göra på sin lediga tid när hon inte längre kan klicka sig in här och läsa?
Så för att Hannah skulle sluta gråta fick jag helt enkelt återuppta bloggandet; med en liten annan stil, men med samma person bakom tangentbordet!

Här är Mys fortsättning i London!